Att vila från det man älskar

Människor som jag älskat och som jag förlorat.

I vilan blir man ofta mer närvarande i sin historia på ett sätt som man inte kan bli när man arbetar. Soffan är en utmärkt plats för att utforska vem du är, vem du varit och vem du kommer att bli.

Att ge utrymme åt de människor som varit dina medvandrare i livet. För mig flyter det förflutna och framtiden ofta ihop under vilan.

Jag ligger i soffan just nu och i bakgrunden hör jag Lana Del Ray sjunga ”Brooklyn Baby”.

Kan det var så att den som vilar minns? Jag vilar för att det hjälper mig att sträcka mig mot framtiden. Att ge ett rum åt hoppet. Att inte ge upp.

Ofta börjar vilan med att hela kroppen slappnar av men sedan händer något annat. Något djupare slår rot. Vilan blir ett kärlekens gömställe, en hemlig växtplats. Min inre människa får en ny röst och kraft. Det är ofta i vilan som jag tänker på mina nära och kära och ber en bön för dem. Jag vet inte om det kommer hjälpa någon men vad har jag att förlora på att prova?

Det hjälper i alla fall mig.

Men i ärlighetens namn har jag också legat på soffan och fällt många tårar av missmod, sorg, självförakt och oro.

Där man pendlar mellan att känna sig som ett offer men också skyldig.

Bönerna under dessa dagar är kortare och mer intensiva men jag känner samma behov att utrycka de om så i ett tyst skrik.

Kan det vara så att när vi krampaktigt håller fast vid det vi älskar hämmar vi växten? Att älska är att släppa taget och ge utrymme för frihet. Att vila är att ge utrymme för möjligheterna.

Det är en tillit till något större än mig själv. Att vila gör mig till en levande människa.

Eftersom ingen vet vilka sorger eller glada överraskningar morgondagen kommer innebära kan det vara ett smart drag att vara utvilad.

Författaren Tomas Sjödin skriver i boken ”Det händer när du vilar” att en sak som händer när du vilar är att du ”omskapas”. Under den vakna vilan ger du kroppen och själen en chans att återskapas.

Vi behöver ta vara på möjligheten att vila från våra framsteg, prestationer, förändringar, förbättringar och låta allt vara som det är för en stund.

Sjödin menar att vi borde flytta vilan från att vara det sista till det första. Vad händer om vi låter allt börja i vilan istället för att sluta där med en utmattad suck?

Men är det tillåtet att vila från det man älskar?

När min bror och bästa vän Andreas insjuknade i ALS för några år sedan blev vilan extra viktig. Trots att det dåliga samvetet ibland gnagde i mig visste både jag och han att ingen av oss skulle orka att möta framtiden om vi inte tog vilan på allvar. Andreas tog sitt sista andetag på Huddinge sjukhus 9 juli 2022.

Nu går ”Summertime Sadness” på repeat på stereon och jag minns hur mycket jag älskar min bror. Jag sitter i mitt bibliotek omgiven av hans böcker, musik och möbler.

I vilan minns jag.