En annorlunda början ger ett annorlunda slut

En sommar går mot sitt slut. Visst kan vi fortfarande hoppas på några veckors indiansommar, så för att parafrasera Winston Churchill: kanske är sommaren bara i början av slutet, trots att semestern tar slut.

Slutet på semestern kan dock vara början på någonting nytt, för allting kan inte börja som det alltid har gjort.

Sommaren 2019 är för mig ASAP Rocky-spektaklet (som – åtminstone tillfälligt – verkar slut). En amerikansk rappare med entourage hamnar i handgemäng med eventuellt missbrukande bråkstakar och plötsligt leviterar ett vanligt rättsfall till internationell storpolitik.

Donald Trump trevar efter politiska poänger, svenska medier försöker slå de största av mynt och kreti och pleti på internetforum får till slut det hela att handla om integrationen (får de, kreti och pleti alltså, inte alltid allting att handla om integrationen?).

Rocky drog tillbaka till Los Angeles asap och försvann lika snabbt från Aftonbladets startsida, och som ett mail i inkorgen fick Trump egna problem att fokusera på i och med helgens tragiska vansinnesskjutningar, just efter att han på Twitter bett Sverige fokusera på sina egna problem.

På internetforum sitter dock fortfarande kreti och pleti och härleder integrationen som roten till all ondska.

För dryga veckan sedan kom oroande rapporter om jordens årliga resurser förbrukats på rekordtid, och för dysterkvistar likt undertecknad när det kommer till vårt klimats framtid påverkade det självklart nattsömnen negativt. Det hjälpte föga att det samma dag meddelades att Greta Thunberg tar sig till klimattoppmötet i New York per segelbåt…

Jag ägnar ibland en del tankar åt klimatet, och det är just att miljö- och klimatrörelsen är helt olik alla andra rörelser som fört mänskligheten framåt de senaste århundradena som gör den så pass komplicerad.

Rörelser startar i princip alltid nedifrån, bland de som upplever att de har det sämst.

Rosa Parks tillhörde knappast gräddan där hon satte sig på bussen avsedd ”whites only” 1955, Mary Wollstonecraft var förmodligen inte nöjd över kvinnans ställning när hon i slutet av 1700-talet skrev en av de första feminisistiska manifestationerna och de arbetare som August Palm började företräda vid 1800-talets slut hade nog inga villkor att jubla över.

Miljö- och klimatrörelsen kan inte använda samma principer.

Där har de minst privilegierade varken kunskap, resurser eller intresse att påverka.

Fattiga u-länder som avundsjukt sneglat mot den bättre bemedlade västvärlden vill såklart ta del av det välstånd vi tagit för givet (och bidragit till det alltmer prekära läget). Detta trots att det är just de fattiga u-länderna som kommer att drabbas först och hårdast.

Nej, det är de stora, rika kanonerna som måste gå i bräschen för förändringar i attityder, beteenden och utföranden. Det är en början vi mig veterligen aldrig sett tidigare. Sveriges enskilda skuld i det totala missbruket är enligt uppgifter försvinnande liten. Du och jag kan med andra ord egentligen inte göra så mycket för att mildra vår klimatångest.

Vi kan källsortera och flygskämmas till förbannelse, men vi måste ju försöka må bra ändå. Man kan alltid öka sitt välbefinnande och förbättra sitt mående.

Nästa vecka är semestern slut, det kan varken indianer eller Churchill ändra på. Den varumärkes-skyddade svenska sommaren gör gott för att hantera resten av årets mörker och mödor.

Semester är en ypperlig tidpunkt för reflektion, och mer nyårslöfte-kompatibel än just nyårsafton.

Det borde vara betydligt lättare att etablera nya vanor utvilade i behaglig temperatur med ljusa kvällar som lättar våra sinnen än att försöka eftersträva någon asketisk disciplin när solen går ner strax efter lunch i kallaste januari?

Klarar vi av att börja annorlunda borde ju fler kunna det.

Vi prövar?