Olympiska spel, under två veckor vart fjärde år, borde reformeras. Vill ersätta Olympiska Spel med Olympiska År. Alla sporter skulle spridas över året och över världen under detta år. Fördelarna vore många.
Alla älskar vi OS. Särskilt när det blir svenska guldmedaljer. Armand Duplantis, Sara Sjöström och Truls Möregårdh är våra största svenska hjältar i detta OS.
Att som Mondo vinna guld och samtidigt slå världsrekord i stavhopp inför ett fullsatt stadion i Paris – och med miljoner tittare framför TV-apparaterna runt om i världen – är en enastående och helt unik bragd. Den glömmer vi aldrig, vi som såg!
Karl läser upp dagens text – lyssna här!
Att Sara i sitt femte OS kunde vinna ytterligare två guld i simning är förstås också helt fantastiskt och en bragd.
Få av oss har någonsin hoppat stav. Simma ikapp brukar vi inte ägna oss åt, även om simkunnigheten i Sverige är mycket hög. Vi brukar bada.
Men – pingis har vi (nästan) alla spelat under någon period av våra liv. Min egen största triumf är en förlust med 21-7 som 14-åring i Tranås. Den jag förlorade mot var Tage Flisberg, som tidigare vunnit silver i VM 1954, i en vänskapsmatch i ett set, med dåtidens regelverk. (Självklart hade Tage kunnat vinna med 21-0, om han hade ansträngt sig…)
Vi har alla våra gamla hjältar inom pingisen. Mina två största:
I 22-åriga Truls Möregårdh har Sverige fått en ny världsstjärna, som vann silver individuellt och silver i lag i årets OS i Paris. Mer kan vi vänta – och svensk bordtennis kan gå mot en ny guldålder.
Hurra!
Även om vi älskar OS har sommar-OS i många avseenden nått sin maxgräns.
För stort, för dyrt. Vinter-OS har också fått stora proportioner, men är mycket mindre än sommar-OS. Antalet grenar växer också hela tiden. I OS i Paris har i år fyra grenar tillkommit: breakdance, sportklättring, surfing och skateboard.
Många stora städer, som arrangerat OS, dras med stora skulder långt efter att spelen är avslutade. En studie från Oxford University 2024 visar att kostnaden för att genomföra ett OS i genomsnitt är tre gånger högre än den kostnad som anges vid ansökan.
Skräckexemplet är OS i Montreal 1976. Budgeten överskreds med 720 procent. Den samlade skulden när OS var över blev 15 miljarder kronor. Det tog Montreals skattebetalare trettio år att betala av på den uppkomna OS-skulden.
Den kraftigt överskridna kostnaden för OS i Atén 2004 stod för flera procent av Greklands statsskuld när finanskrisen slog till mot landet 2009.
Många arenor, byggda särskilt för OS, har stått och förfallit bland många tidigare arrangörer. Att garantera allas säkerhet har också blivit en mycket stor kostnad. I OS i Paris har polisstyrkan nått storleken av en armé.
Vi i publiken framför TV-apparaterna blir korvstoppade med toppidrott under två veckor och hinner bara se en liten del av allt vi skulle vilja uppleva.
Jag har en idé, en tanke….
Olympiska spelens upplägg borde reformeras. Hellre ett Olympiska År än tävlingar under två veckor. Alla sporter skulle spridas över året och över världen under detta år. Fördelarna vore många.
Min tanke är att hålla ihop grenarna i olika ”familjer” under ett olympiskt år.
Som exempel, så här:
Boxning, brottning, judo, tyngdlyftning kunde arrangeras i Havanna, Kuba.
Simning, segling, kanot, rodd, vattenpolo, surfing kunde äga rum i Tallin, Estland.
Tennis, bordtennis, badminton, landhockey kunde arrangeras i Bombay.
Etc, etc….
Börjar vi tänka i dessa banor är det ganska lätt att ”gruppera” och fördela olika olympiska sporter över året och över världen.
Fördelarna med Olympiska år i stället för Olympiska spel är många.
Fler städer över hela världen skulle få chans och råd att ingå i den globala OS-familjen av arrangörer. Det skulle väcka lokal identitet och stolthet i många länder, som inte har en chans att arrangera OS i dagens gigantiska modell med svindlande kostnader för infrastruktur, anläggningar och säkerhet.
Vi i publiken, med ett brett idrottsintresse, skulle få toppidrott att se fram emot under ett helt år, inte bara under två sommarveckor – där vi missar mycket av det vi skulle vilja hinna att se. Mycket av det vi i dag inte hinner se under ett sommar-OS skulle vi med tävlingar spridda över året, hinna att se och uppleva.
Men – går inte den olympiska ”brödratanken” förlorad i mitt ”reformerade OS”? Att idrottsmän från hela världen samlas, möts, bygger vänskap på ett och samma ställe?
Nja…Jag tror inte att kinesiska pingisspelare i OS i Paris bygger vänskap med brottare från Turkiet. Vänskap byggs mellan idrottsmän inom samma kategori. Och detta vänskapsbygge skulle fortsätta även i min tänkta modell.
Den olympiska rörelsens motto Citius, altius, fortius (snabbare, högre, starkare) har inspirerat idrottsutövare över hela världen sedan den franske baronen Pierre de Coubertin kom på idén att väcka de antika olympiska spelen till liv 1894.
Inför OS i Tokyo 2020 ändrades mottot för första gången på 127 år. För att signalera behovet av samarbete och solidaritet, under coronaepidemin, lade man till ordet ”tillsammans”:
Snabbare, högre, starkare – tillsammans.
Detta motto kommer att fortsätta inspirera många idrottsutövare att utveckla sig själva och spränga sina egna gränser, att slå rekord och vinna medaljer.
Men OS behöver en ny modell. Nu har jag presenterat mitt förslag.
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se