Sött och salt

Jag gillar geléhallon och kexchoklad, jag tycker inte om saltlakris och djungelvrål.

Ett exempel på sött och salt i mitt liv.

I dag är det visst kyrkoval. Jag deltar inte. Vi har skilt kyrkan från staten. Det står i Bibeln ”Ge kejsaren vad kejsaren tillhör, Gud vad Gud tillhör.”

Hur vi kan ha kyrkoval där till exempel socialdemokrater kandiderar, som inte tror på Gud, som aldrig går i kyrkan, som inte tror att de hamnar i varken himmel eller helvete efter döden, som inte kan nämna tre av tio Guds bud som starkt påverkat deras personliga liv….förblir en gåta.

En gåta är också att kungafamiljen enligt grundlagen måste vara troende protestanter enligt den Augsburgska bekännelsen – fastän vi har religionsfrihet i vårt land och fastän vi skilt kyrkan från staten.

Katoliken Silvia var tvungen att bli troende protestant för att kunna gifta sig med Carl Gustaf och bli Sveriges drottning. Tänk om hon fortfarande är ”smygkatolik”, i själ och hjärta…

Hurra för Chris O´Neill, gift med prinsessan Madeleine. Han avstod från prinstiteln, han kallas för herr. Därmed ingår han inte i den kungliga familjen. Han avstod från apanage, en finare form av socialbidrag. Han ville kunna försörja sig själv och sin familj. Han kunde därmed också tacka nej till tvånget att konvertera från katolicismen till protestantismen. Han behöll sin religionsfrihet.

Heja Chris, för ditt mod och din integritet.

Befria Svenska Kyrkan från den partipolitiska piskan.

Av en slump mötte jag min vän Bo Hedin på gatan i Köping i veckan. I dag bor han i Bromma, han var på tillfälligt besök i Köping.

Nåja, slump och slump. Jag tror ju på slump, tillfälligheter och sammanträffanden. Och jag tror att om vi är öppna för denna typ av upplevelser attraherar vi in dem i våra liv i högre utsträckning än om vi inte ”tror”, om vi är ”stängda” för den här typen av realiteter.

Det Jung kallar för synkronicitet, kallar jag för Den Gudomliga Slumpen. Om jag möter någon jag vet har en mer sekulär inställning till tingens ordning säger jag i stället Ödets Lyckokast.

Visst är orden vackra….

Bo bodde på Odensvivägen 2, när jag bodde på Odensvivägen 4 i vår gemensamma barndom. Sedan flyttade min familj till Odensvivägen 10, det sista vita huset på höger sida, före Ringvägen.

Båda hamnade vi i pressen. Jag, som fortfarande tror på papperstidningen. Bosse var först med att digitalisera Aftonbladet, sedan andra tidningar. På olika sidor om utvecklingen hävdar vi papperstidningens överlägsenhet respektive nätets oundviklighet.

Åh, så underbart när vi i våra samtal med vänner och bekanta tycker olika. Det är då vi skapar dialog, diskussion och debatt.

Tes – antites – syntes.

Mötet med Bo påminde mig också om behovet av en blandning av gamla och nya vänner. Med gamla vänner har vi en minnesbank, som vi aldrig kan bygga upp med nya vänner. Nya vänner ser på mig som den jag är i dag. Gamla vänner kan ha en förlegad bild av hur vi egentligen är, kanske sanna uppfattningar då, inte i dag. Alla utvecklas vi och förändras. I en blandning av gamla och nya vänner mår vi som allra bäst.

Sött och salt, i harmoni och förening.

Aftonbladet hade i många år på sin baksida en spalt som hette Vi 5. Alla fem personer svarade på ”dagens fråga”.

När jag började skriva i den prenumerationsfria veckotidningen Magazin24 föreslog jag att vi skulle ha en liten avdelning som skulle heta Min Goda Nyhet. Det tyckte chefredaktören var en bra idé.

Varje vecka, timmarna före pressläggning, går jag ut på stan på tisdagar för att ”ragga” fem goda nyheter i vanliga människors liv, i en värld där riksnyheterna och de internationella nyheterna ofta är så dystra och negativa.

Här delar jag med mig av några av mina favoriter, som får klassas in i kategorin sött, inte salt.

En man i 50-årsåldern sade:

”Den här veckan har jag varit ihop med min sambo i fem år. Hon har ännu inte klagat på mina fel och brister.”

En nyligen pensionerad kvinna sade:

”Min mamma har flyttat till Köping, min son har fått bostad i UppsaLa och andra barnbarnet är på väg.”

Tre goda nyheter i samma mening – hurra!

En fd riksdagsman i 70-årsåldern sade:

”Äntligen har min 40-årige son i Stockholm tagit körkort – i Köping.”

Skön söndag, kära läsare!