Stadsmänniskan är klimatproblemet

Så länge Stockholm och andra större städer inte tar tag i sina egna klimatproblem finns det inget att klandra andra för. I Bergslagen finns ett bedövande överskott av klartext, det verkliga språket som inte hymlar, och jag kan i all enkelhet konstatera att detta är något som kan exporteras.

Tydligen finns det i storstäderna ett betydande underskott av klartext. Landsbygden framställs som bromsklossar för klimatomställningen, det är de intellektuella dvärgarna i de små landsbygdskommunerna som förhindrar industriell vindkraft så att storstadsbefolkningen inte behöver ändra sin självcentrerade livsstil som kräver oinskränkt konsumtion – nu.

Kanske inte.

Storstadsbor är klimatproblemet eftersom de vägrar ändra sin livsstil och istället ökar sin konsumtion av resor, upplevelser och konsumtionsvaror.

Tunnelbanan skall gå var femte minut, även om det sitter två personer i varje vagn. Det skall finnas luftkonditionering i köpcenter, konferensanläggningar och gallerior i ett land som saknar tropisk värme och alla dessa hörn av metropolis skall lysa upp med utomhusbelysning. Det är den urbana svenska befolkningen som åker till Thailand över julen och de tvekar inte att köpa ekologiska produkter som gått med en uttjänt lastbil från Turkiet.

Parallellt med detta har man tre belysta krukväxter som skall suga upp all denna koldioxid.

Det är planen.

Ingen människa förstör det man älskar, som den sjö vi bott vid i generationer

Som tur är för klimatet finns det andra sätt att leva i Sverige. För den del av Sveriges befolkning som äter inkokt gädda som fiskats ett par hundra meter bort, läser en bok i skenet av en LED-lampa, vars skog binder hundratals ton koldioxid varje år och som tycker att en resa till Örebro är exotiskt känns det som att man är det minsta hållbarhetsproblem.

Landsbygdsbor har ett medfött generationstänkande där en generation lämnar över till en annan. Det är så man överlevt från järnåldern när dessa bygder bröts upp till idag. Därför är hållbarhet naturligt, det är medfött, det rinner i ens blod.

Ingen människa förstör det man älskar, som den sjö vi bott vid i generationer, för var och en inser att man är en förvaltare under en kort tid för att sedan lämna över till nästa generation.

I denna ostörda miljö dyker storstadsborna upp som naturens dödspatrull och maximerar mängden tryckimpregnerat virke som kan tryckas ihop i byggnationer så nära sjön som möjligt, helst i sjön, för att bygga fastighetsvärde för att kunna sälja med vinst till nästa storstadsbo. Vilken måste slå ner mer träd, bygga mer tryckimpregnerat och förstöra naturen för att känna att de har fått valuta för  sitt fritidsboende.

Inse att landsbygden inte är så imponerade när storstaden von oben läxar upp landsbygden om hållbarhet.

Landsbygden lever i en hållbar relation med natur och närmiljö därför att livsstilen har utvecklats så genom generationer. Det ger en livsmiljö som vi är beredda att försvara.

Givetvis saknar det värde för storstadsmänniskan som enbart ser det som ett särintresse, att det är snikbönder som bromsar genomslaget av storstadens planer att konsumera mer av jordens tillgångar.

Miljöskadorna är bestående, det finns ingen plan för vindkraftens avveckling

Det finns en anledning varför landsbygden säger nej till industriell vindkraft.

Natur och hälsoskadorna överstiger vida nyttan, miljöskadorna är bestående, det finns ingen plan för vindkraftens avveckling och som exempel har Skinnskatteberg redan idag ett vattenkraftverk per 800 invånare.

Vi har gjort vårt.

Landsbygdsborna värnar om sin natur och livsmiljö men de har även gjort sitt både i livsstil, koldioxidreduktion och energiproduktion.

Tills storstadsbor radikalt ändrar sitt sätt att leva kan de inte ställa krav på andra.

Stockholmare, stå upp, äg klimathotet – det är ert problem.

VECKANS…

[+] Styrkan i den folkliga sammanslutningen att skydda naturen mot industriell vindkraft.

[–] Att vi påminns att Länsstyrelsen är statens företrädare i länet när den går en urspårad energipolitiks ärenden i direkt konflikt med länets livsmiljö och natur.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.