Sunt förnuft – en bristvara

• Förnybar energi, men inte i vår närhet

Vi vill kunna läsa när natten faller på och vi vill ha varmt i lägenheten även när det blåser snålt ute. Vi vill ha mat i kyl och frys, som vi kan värma på spis och i micro. Dessa våra önskemål kombinerar vi med nej till vindkraft och nej till kärnkraft.
Går det ihop?

• Skyddandet av den ryska vargen

Det talas om bristande resurser till rättsvårdande myndigheter men handlar lika mycket om felaktiga prioriteringar.

Fallet Karl Hedin är ett talande exempel, anklagad för olaga vargjakt. Psykisk misshandel, telefonavlyssning, tjänstemän med egen agenda, dryga månaden i arrest på bara misstankar, detta medan brott lämnas utan åtgärd, felprioriteringar och misshushållning av resurser.

Dessutom det handlar inte ens om svensk varg. Den sista svenska vargen sköts i början av 1900-talet.

Det handlar om en vargstam som tagit sig till Sverige från Sibiriska taigan. Sunt förnuft eftersöks!

• Alla småskaliga vattenregleringar skall omprövas

Att skrota förnybar elproduktion motsvarande minst 120 moderna (3,7 MW) vindkraftverk till en kostnad av mer än 5 miljarder kronor är knappast förnuftig miljöpolitik.

El-energi som täcker behovet för 400 000 människor som är driftsäker, ren, billig och oftast ligger i närheten av där den förbrukas försvinner – för tillämpas lagen innebär det att småskalig vattenkraft tas ur bruk.

Ingen vattenkraftsägare tar frivilligt på sig kostnader för något de aldrig kan få tillbaka vid fortsatt drift.

Kraftstationer och dammar som oftast funnits i mer än 100 år kommer att rivas och etablerade miljöer förstöras. System för kontroll av vattenföring slås ut vilket ökar riskerna för översvämningar och uttorkning av vattendrag.

Hur får vi hejd på oförnuftet?

• Subventionerad kärnkraft

Ulf Kristersson säger ”om man tror att kärnkraften ska gå sönder är den farlig” och ” det finns inget idag som visar att Fukushima lett till några större skador”.

Nyamko Sabuni säger ”Om man tror att kärnkraften ska gå sönder så är det farligt, men det finns inget idag som visar att Fukushima lett till några större skador i jämförelse med till exempel kolkraftverk.”

Underliga, oförnuftiga uttalanden. 7 000 miljarder kronor är stora pengar och 60 år är en lång tid för att återställa skadorna efter kärnkraftskatastrofen i Fukushima.

Resterna efter katastrofen i Tjernobyl spökar fortfarande. Runt Gävle äter man inte svamp som växer ute i naturen och man äter inte vilda djur som äter svampen. ”Det är inte roligt att skjuta älg som bara måste grävas ner” sa en jägare från trakten.

Det är obegripligt att det över huvud taget pågår en debatt i frågan. Vi bygger ut förnybar energi med rasande fart.

Vi avvecklar två av åtta kärnreaktorer för att det kostar för mycket att rusta dem för fortsatt säker drift. De återstående sex reaktorerna kan drivas vidare så länge de är lönsamma och uppfyller säkerhetskraven. Inget hindrar att det byggs för ny kärnkraft om någon vill investera, men i så fall utan subventioner.

Men varför satsa på något som inte behövs. SCB skriver att under de senaste tio åren har den totala elproduktionen ökat från 146 till 163,1 TWh. Åtgången har minskat från 148,2 till 137,2.

År 2019 exporterades 25,8 TWh. Majoriteten av el-exporten, 15 TWh, gick till Finland, som inte får nybygget vid Bottenviken att fungera. När/om Finland får i gång verket blir det el över som räcker till Sveriges nya elbilspark.

• Satsa på diplomati i stället för upprustning

År 2019 ökade vapenhandeln i världen med 4,8 procent – till ingen nytta.

Vansinnet accelererar.

Försvaret menar att vi måste rusta för att möta hotet från grannlandet Ryssland. Men ingen vettig människa tror väl att Ryssland skulle ta på sig något så obekvämt som att ockupera Gotland och få hela världen som fiende.

Vi lever inte på 1700-talet.

I stället för att skramla med vapen borde Sverige satsa på diplomati. Bjud in Putin till besök i Sverige. Ett fint mottagande, en rundresa i landet, bra hotell och god mat skulle kosta mindre än en enda stridsvagn och dessutom vara väldigt roligt.

Okej, Ryssland fungerar inte som Sverige. Där saknas medelklassen, grundpelaren i en fungerande marknadsekonomi. Där finns bara en liten förmögen överklass och en stor fattig underklass, däremellan ingenting och de rika betraktar staten som en del av sin privata ekonomi.

Samarbetet mellan politiker och oligarker formar en alltför svag grund att bygga seriöst företagande på, få vågar.

Ryssland är trots sin storlek – en sjättedel av jordens landyta – och alla sina naturtillgångar ett fattigt land, med en BNP-nivå jämförbar med lilla Italien.

Sverige bör satsa på samtal för att skapa goda relationer, fred, nedrustning, välståndsbygge och demokrati.

En förnuftig målsättning.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.