Krönika
12:57 | 27 mars 2021

Ta tag i vargfrågan

Jan Kallberg skriver om den ökande vargpopulationen.

Det handlar inte om varg eller inte – utan att man inte tar tag i det från offentligt håll. Regeringen och riksdagens låt-gå-mentalitet när det gäller den introducerade vargens utbredning och ökande population i Mellansverige är brist på ansvarstagande.

Istället för att avväga vetenskap, etnosociala faktorer och studera konsekvenserna av vad introduktionen av varg innebär har det folkvalda ledarskapet varit frånvarande och ersatts av en följetong av myndighetsaktivism. Vilket bara ökat konflikten mellan samhällets miljöarbete och landsbygdsbor.

Idag sätts den agendan för statens hantering av vargen av några myndigheter, och som vid specialiserad myndighetsutövning är det ett fåtal tjänstemän, som har givits fria händer att bestämma ”acceptabel” vargpopulation.

I grunden är diskussionen om acceptabelt ointressant eftersom man inte avser göra något när det är oacceptabelt. För hur hanterar man situationen när det inte längre fungerar?

Dessa fåtal tjänstemän omdefinierar helt enkelt vad som är ”acceptabelt”. Stödet finner man i EU:s Art och habitatdirektiv men det ger betydande utrymme för tolkning, vilket Naturvårdsverket och aktivistiska tjänstemän exploaterar.

Hur omdefinierar man ”acceptabelt”? Genom att konstant öka hur många vargar som behöver finnas kvar för artens överlevnad, räknat i Sverige, globalt sett är vargen inte hotad med stora populationer i Ryssland och Östeuropa.

Tanken är att vargen då skall ha gynnsam bevarandestatus (GYBS), i klartext, den är inte lokalt utrotningshotad och har en gynnsam prognos.

När tjänstemännen för runt tio år sedan beräknade minsta antal vargar hamnade man på 25–50 vargar i Skandinavien, eftersom vargen vandrar mellan Norge och Sverige, som ”minsta uthålliga population” (Eng. Minimum Viable Population, MVP), där man skall söka hitta en balans mellan genetisk mångfald bland vargarna, födotillgången, skada på annat vilt, tänkbara sjukdomar och påverkan för människan.

Sedan börjar resan mot dagens situation. Det största steget är när riksdagen ger Naturvårdsverket betydande frihet att avgöra om GYBS skall vara 170 eller upp till 270 vargar i Sverige, och Naturvårdsverket väljer den högsta nivån.

Så har vi på bara några år gått från MVP 25-50 vargar i Skandinavien till GYBS 270 som därefter justerats ännu en gång till 300 enbart i Sverige. Hur mycket varg det finns idag i Sverige kan ingen på rak arm säga. En vargflock har ett revir som är ungefär som en normalsvensk kommun till ytan.

Så det som var tänkt som ett fåtal vargar i västra Dalarna och norra Värmland är nu tjugo gånger så många med revir som nått Mälardalen, västra Götaland och det bara fortsätter spridas.

Situationen har gått från problematisk till okontrollerad, enda sättet man löst detta är genom att kontinuerligt öka hur många vargar som behövs.

Det finns även en etnisk dimension, en kulturell vinkel och något som har att göra med urbefolkning, som Bergslagens bergsmän är, efter att ha bebott dessa trakter sedan före järnåldern. Jakt med hund, drivande eller hämtande, har skett sedan långt före vår upptecknade historia.

Det höga trycket från en ökande vargpopulation, som dödar hundar som vilket annat villebråd, gör att hunden som traditionellt varit till nytta i jakt och djurhållning och funnits i den skogsboende människans närhet i tusentalet år idag antingen försvinner eller hålls inomhus.

Det är ett radikalt politiskt ingrepp i ett historiskt förankrat levnadsmönster. Brukshunden är en del av Bergslagens identitet precis som dess urbefolkning, morän och traditionella liv.

Vargen slår hårt mot övrigt djurliv. Den okontrollerat ökande vargstammen innebär en brutal reduktion av älg- och rådjursstammen, eftersom det är vargflockens stapelföda, och med en ökande vargpopulation kommer också större flockar med stigande aggressivitet i jakten.

Regeringens, men i slutändan riksdagens, uraktlåtenhet att agera skapar en obalans mellan varg, övrigt vilt och etnosociala konsekvenser för människan. V-ilket går i strid med god naturvård och hänsyn till medborgarna och djurliv.

Att vargpopulationen blivit ett problem är för att samhället inte tagi-t ansvar för inplanteringen – och det är en onödig konflikt.


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-