Vad är varannan dag?

Många andra trender är också aktuella, ofta av större dignitet än brevbärarens turtäthet. Till exempel. hemlighållna coronapapper och närmandet till Nato. Att regeringen vägrade lämna ut anteckningar från sin coronahantering är inteså konstigt.

Den vill väl inte visa hur man missbedömde de första livsfarliga varianterna av covid-19, och bland annat tog det världsunika beslutet att inte rekommendera munskydd mot detta luftburna virus. Misstagen gjorde att vi fick 10 gånger fler dödsfall än grannlandet Norge, räknat på invånarantal.

Så har vi tanken på att neutrala Sverige skulle gå med i Nato. Det var jag tidigare minst sagt sval till. Nu är mitt intresse bottenfruset. Det är till stor del Trumps fel.

Vi såg hans brorsdotter i SVT, psykologen Mary Trump, när hon slog fast att hennes farbror Donald var psykopat. (En psykopat kännetecknas bl.a. av att sakna impulskontroll och förmåga att se konsekvenserna av sina handlingar.)

I USA väljer man en sådan till president – vars väljare dessutom (trots ett av världens mest kontrollerade valresultat) hävdar att de förlorade på grund av fusk. Vilka tycker att Sverige borde ingå i en militärallians med ett sådant land? Om Covid-19, regeringen och Nato kan vi läsa i tidningarna, som till de flesta delas ut varje dag. Brev däremot kommer nu hem bara tre dagar ena veckan, två dagar den andra.

Att kalla 5 av 14 dagar för var-annan-dags-utdelning -luktar falsk marknadsföring.

Men såväl politikerna som Post & Telestyrelsen sväljer utan protest försämringar och ständiga portohöjningar. Med PostNords argumentation vore det bästa för företaget att helt sluta dela ut brev.

Men var går gränsen? Utdelning en gång i veckan, en gång i månaden?

I Grönköping har man just sorterat färdigt julkorten, berättar ortens veckotidning. Deras postiljon, som faktiskt heter Holm, tänkte börja sprida dem nu i februari. Men postledningen påpekar att påsken närmar sig och att det skulle innebära ”en klar rationaliseringsvinst ” att dela ut julkorten samtidigt med påskkorten.

Däremot avstår postledningen från att vänta med jul- och påskkorten till utskicket av höstens valsedlar. För det skulle kunna gynna KD står det, eftersom vid såväl jul som påsk ”förekommer hr frälsaren Jesus både här och där”.

Kanske är det orsaken också till att domprosten i Stockholm och hennes styrelse stängt portarna till S:ta Clara kyrka för dem som inte har någon annanstans att gå.

De ansvariga kyrkopolitikerna anser säkert att det är kommunen som ska ta hand om dessa tilltufsade personer, av vilka många genom åren fått ordning på sitt liv tack vare S:ta Clara kyrka, dess personal och även ”hr frälsaren”.

Nu visas de ut till kyla och ensamhet. Efter besök i huvudstaden sa en Arbogakvinna:

– Jag förstår inte varför alla uteliggare dras till mig?

Vi kom fram till att det berodde på att hon gjorde som hemma i Arboga, där man ser alla mötande i ögonen – bland annat för att inte missa någon bekant.

Att möta en främlings blick. I mindre orter gör vi så hela tiden. Menstorstadsbor tycks ha vanan att inte se medmänniskorna. Där finns ovanligt stora mängder med ensamhet.

Och ensamhet är skadlig. Forskningsrapporten jag läste i januari klassadeensamhet lika riskabel som att röka 15 cigaretter om dagen. Bland ensamma finns ökad andel stroke, hjärtinfarkter och demens.

Vad gör vi åt detta folkhälsoproblem?

Vetenskapliga studier visar att bara en halv minuts småprat gör att ensamhetskänslorna minskar rejält. I sin bok ”Ensamhetens å hundrade” summerar Noreena Hertz:

– Lägg ifrån dig mobilen. Möt en främlings blick. Le mot någon.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.