”… and all that jazz…”

Övre våningen i Galleri Astley var fullsatt av förväntansfulla jazzdiggare på söndagskvällen, när pianisten Jan Lundgren, basisten Hans Backenroth och Kristian Leth på trummor intog scenen.
Det viskades både här och var i publiken om trions kvalitet; att de är Sveriges – och t o m Skandinaviens – bästa musiker.

Trion började spela direkt efter att Hans Nylén helt kort hade presenterat dem. Inget onödigt snack – här var det jazz som gällde.

De inledde med ”Willow Weep For Me” av Ann Ronell, direkt följd av ”Balsanova” (en mix av vals och bossa nova) av Bengt Hallberg. Fortfarande utan något mellansnack följde sedan ”Memories of You” av Eubie Blake samt ””Like It Is” av Erroll Garner.

Först därefter tog Jan Lundgren till orda och berättade vilka låtar de spelat; en mycket personlig presentation där han anknöt till egna minnen av musikstyckena och artister som spelat dem.

Konserten fortsatte med två låtar av Oscar Pettiford (som bl a varit basist åt Jan Johansson): ”Two Little Pearls” och ”Tricotism”.

Och så fortsatte jazzkvällen, med det ena örhänget efter det andra på en lång rad.

Musikerna var syn- och hörbarligen mycket samspelta. När någon blommade ut i en improvisation höll de ögonkontakt och hade total närvaro i musiken och lät varandra blomstra. Vackert.

En högtidsstund för alla jazzälskare, precis som traditionen bjuder på Galleri Astley.
Jazz måste inte spelas på perrongen för att vara njutbar, det fick vi bevis på denna söndagskväll.