Postmord och asSJ – racklande demokratiska fundament

Yngre tar demokratin för given och gör ingen notis av att ”småsaker” som statens och kommuners samhälleliga insatser i många fall är ett minne blott. Insatser som förr faktiskt främjade demokratin.

Snart får du ett sms från Postnord som lyder: ”ditt brev ligger på golvet här hos oss i en stor hög med en massa andra brev. Kom och leta reda på det, om du nu vill ha det. Vi har öppet mellan 12.15 och 12.16 på torsdagar”.

Man kunde på 1600-talet skicka ett brev, alltså ett papper med handskriven text på, från fronten i ett krig i Böhmen hela vägen fram till byn Hedenäset i Övertorneå där det överlämnades, av en människa. Visserligen tog det lite tid då färdmedlen var på hästrygg, skepp, droska och till fots. Men fram kom det, ända till vestibulen.

Med detta i åtanke står jag utomhus i minus 17 grader framför ett blått plåtskåp gömt bakom ett par hyreshus vars adress knappt finns i Google Maps och med min mobiltelefon i handen förtvivlad över att en app ej går att ladda ner på grund av dålig täckning.

En app som är ett måste för att kunna öppna den skåplucka som styrs via en kod över nätet. När jag äntligen fått en ny kod som ger mig möjligheten att ladda ner appen uppdagas det att jag står vid fel skåp. Det finns ett annat blått skåp gömt i ett annat närliggande kvarter som kräver karta och kompass för att hittas.

Efter att ha ägnat en överdrivet lång tid för detta har jag till slut lyckats med att ta besittning över mitt brev. Jag lämnar boxen med att lyckönska den svärande äldre mannen bredvid mig som förtvivlat sliter sitt tunna hår när han mumlar ”vart är demokratin på väg?” Jag nämner att han kanske står vid fel skåp. Det gjorde inte saken bättre för den stackars mannen som har en poäng.

När Axel Oxenstierna införde postordning i Sverige 1636 lade han grunden till en demokratisk rättighet. Att på ett praktiskt sätt erhålla sitt paket, brev eller tidning. Den är på väg att suddas ut.

När jag berättar ovan historia för min kollega nämner han att en annan brev- och paketleverantör har placerat deras box inne i ett solarium där det krävs medlemskap för att du överhuvudtaget ska kunna öppna dörren till lokalen.

Dessutom ska man hålla redan på om det är en blå, grå, gul, turkos eller röd leveransbox. Konkurrensen på boxmarknaden har ökat och alla har sina, som de säger, bästa och mest innovativa lösningar för dig som mottagare. Det den ”fria” marknaden inte beaktar är att alla kräver sina appar, med sina tekniska lösningar.

Det påminner om parkeringsappar där du som kund måste ha alla varianter av appar och framför allt en smartmobil, om du vill parkera bilen.

Från 1 april är det inte längre möjligt att köpa en ombokningsbar biljett hos SJ. På hemsidan står att läsa: ”Vi kommer under året att byta vårt bokningssystem och måste förbereda för det. Vissa funktioner arbetar vi fortfarande med. Flexibiliteten `kan ombokas´ är en sådan och därför kan vi just nu inte erbjuda detta för resor från 1 april 2024”.

Jag kan ha förståelse för att detta är ett komplicerat bokningssystem. Men i min värld borde det vara så här: ”Lanseringen av det nya bokningssystemet tar lite längre tid än vad vi planerat eftersom vi även måste implementera funktionen `ombokningsbar biljett´”.

Det verkar som ett svepskäl till att tjäna extra pengar. Alltså, funktionen ”ombokningsbar biljett” kommer aldrig att återinföras utan man har helt enkelt flyttat över den till funktionen ”kan återbetalas”, som är dyrare.

Nu är inte detta det största problemet med SJ. Ett förtag som, i fin demokratisk anda, en gång i tiden plockade upp folk lite här och där i Sverige och hölls ihop av en enda rejäl organisation. Idag är företagets verksamhet utspridd bland mängder av entreprenörer och tågen ska helst endast gå så fort som möjligt mellan Stockholm och Göteborg.

Med flera entreprenörer och bolag inblandade, i en i grunden enkel verksamhet, (att ta en person från A till B), gör att stora oklarheter i fråga om ansvar uppstår, underhåll och allmän service försämras samt att det blir svårdefinierat gällande statens vinstintresse.

Ett argument, eller snarare en liknelse för rådande system brukar vara: ”Se det som en flygplats. Staten sköter, start- och landningsrättigheter. Resten fördelas ut bland privata aktörer”. Korrekt, men som namnet säger är detta en plats. Inte en verksamhet utspridd över hela landet. En flygplats är på det viset enklare att organisera och koordinera.

Dessutom ska SJs verksamhet vara betydligt mer lokalt förankrad. Du flyger inte från Köping till Arboga.

Vi har blivit vana med stora förseningar och inställda tåg, på grund av kyla och snö. Som om det vore något nytt på dessa breddgrader.

Ett fiktivt exempel på koordinationsproblem under sådana förhållanden:

Tåget är en lördag inställt på grund av en frusen växel. Växelansvarigt företag XX åker sent omsider ut för att se över problemet. Det visar sig vara ett elfel. Nu är det så att elförsörjningen till växeln ombesörj av ett annat företag YY, som inte har ett jouravtal. Problemet får lösas på måndag. Väl på måndag visar det sig att elfelet drabbat elektromagnetiska meddelanden från spåret (baliser), som sköts och servas av ytterligare ett företag ZZ. Tänk om alla dessa enheter sköttes av ett företag.

Jag är för fri företagsamhet, men att ha en stat kan ha vissa fördelar i vissa verksamheter.

Det är alltså inte lätt av vara lite till åldern och möta denna rusningstrafik in i digitala lösningar och rörig marknadsekonomi. Vi har helt enkelt skapat en ny samhällsklass, socialgrupp fyra – teknalfabeter.

Lustigt nog är det de yngre som tappar tilltron till demokratin och när det en vacker dag märker att det vatten som så naturligt kommit ur kran inte längre gör det, kanske ett eftertänksamhetens ljus tänds.

SJ och Posten är en del av vår infrastruktur och vår demokrati. Det är viktigt att vi värnar och ständigt förbättrar den, innan det är för sent.

* Källa: Ungdomsbarometern, en del av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF, tidigare Ungdomsstyrelsen).