Fred på Rysslands villkor – svårsmält men tvunget

Europa befolkning har följt EM i friidrott, kanske röstat i EU-valet och många engagerar sig just nu i fotbolls-EM. Semestern hägrar med bad, jordgubbar och glass. I slutet av juli börjar OS, i augusti kräftkalas. Men under radarn och med betydligt mindre plats i media pågår viktiga händelser som obevekligen kommer att påverka Europas framtid, inte minst Sveriges och oss i Mälardalen.

Nu finns ett fredsförslag som Rysslands president Putin lade fram 14 juni, då han höll ett av sina längsta tal. Ett ”Pax Ryssland” på deras villkor. Alla ledare i väst säger nej till förslaget. Därmed säger de ja till att fortsätta kriget i Ukraina.

Många européer lever i övertygelsen att Ukraina kommer att vinna över Ryssland med hjälp av USA och Nato. Hittills ser det inte ut att ha lyckats, men man framhärdar och håller nästan på att bli offer för sin egen propaganda. Att kriga mot Rysslands moderna krigsapparat är en utmaning. Att lägga sanktioner, i dagsläget 15000 stycken, har inte haft någon effekt. Det går heller inte att isolera Ryssland, världens idag fjärde största ekonomi, då deras samarbete med 80 procent av världens övriga länder utanför Västvärlden är omfattande. Exempelvis hölls i början av juni International Economic Forum i St Petersburg (SPIEF). Detta möte blev ett av världens största affärshändelser som i år mynnade ut i att 1073 olika avtal undertecknades. 139 länder deltog med sikte mot en multipolär värld, där enskilda suveräna länder samarbetar.

Inte ett enda av våra 27 europeiska länder deltog. Mötesordföranden detta år, Rysslands president Vladimir Putin, betonade viljan att utveckla varje enskilt land, med den multipolära världen som en grundbult. Ett par citat ur hans tal: ”Världen ändrar sig snabbt och är Västvärlden kommer aldrig att bli densamma igen – varken i den globala politiken eller ekonomin eller i den teknologiska tävlan. – – – Om Europa vill förbli ett oberoende centrum för global utveckling och kulturell civilisation måste man ha bra relationer till Ryssland och allra mest viktigt – vi är redo för det”.

Flera ofta anlitade experter och journalister har påpekat USA:s och Västvärldens minskade möjligheter att påverka situationen. Den 7 juni samtalade John Mersheimer, amerikansk professor i statskunskap, Glenn Diesen, norsk statsvetare/professor och Alexander Mercouris, engelsk journalist, analytiker och kommentator. Alla betonade vikten av att inleda en fredsdialog med Ryssland. Amerikanska erfarna militära bedömare som t ex General Douglas Macgregor, Scott Ritter och Larry C Johnson anser att varken USA eller Nato har en chans att besegra Ryssland.

Huvudpunkten i Putins fredsförslag innebär att om Ukraina drar tillbaka alla sina trupper från Donbasregionerna samt Kerson och Zaporozya är Ryssland redo att börja förhandla direkt.

”Kravet är att Ukraina blir en neutral icke-kärnvapen-, icke Natoansluten stat, att Ukraina demilitariseras och denazificeras, precis enligt överenskommelsen i Istanbul 2022”.

Reaktioner från väst lät inte vänta på sig. Natos generalsekreterare Stoltenberg anser fredsförslaget som ”pinsamt”. Olaf Schulz, Tysklands förbundskansler, bedömer det som ”inte seriöst”.  David Cameron, Storbritanniens utrikesminister vill fortsätta ”sanktionera allt ryskt”. Jake Sullivan, USA:s nationella säkerhetsrådgivare, menade att Putins förslag är ”orimligt”. Mikael Valterson, en svensk militär och internationellt uppmärksammad för sina militära och geopolitiska analyser, anser dock att utgången av kriget är given. Ryssland för ett utnötningskrig som de till slut vinner. Detta kan enligt honom pågå till 2026.

Den 15-16 juni hade 76 länder på Ukrainas initiativ samlats i Schweiz till en fredskonferens. Alla deltagare hade dagen före fått Putins fredsförlag. Ryssland var inte närvarande. Inget enhälligt motförslag blev formulerat. Alexander Mercouris konstaterar att konferensen i princip var misslyckad.

Europa, Nato och USA har alltså svarat nej till Putins kompromisslösa fredsförslag, som vissa andra ryska ledare ändå anser vara för ”mjukt”. Natos generalsekreterare Stoltenberg aviserade att Natos kärnvapen nu är i högsta beredskap och att Mark Rutte blir hans efterträdare. Vad är det som gör att man till varje pris framhärdar i sin förmenta övertygelse om seger över Ryssland? Kan det vara alltför pinsamt att erkänna ett kommande gigantiskt misstag? Tisdagen 18 juni röstade Riksdagen dessutom igenom DCA-avtalet som ger USA förfogande över 17 svenska militärbaser och exklusiv rätt till vissa delar. Avtalet har inga restriktioner mot kärnvapen. Därmed har Sverige blivit ett direkt hot mot Ryssland och vice versa. Riksdagen har svikit oss medborgare som hellre vill ha fred. Vi har inte ens blivit tillfrågade.

Vad kan vi ”fredsskadade” svenskar göra? Först kan vi väl titta på EM i fotboll, OS och sedan kanske göra iordning våra skyddsrum.
Gud bevare vårt svenska folk.

Fil. Dr Patrik Wallmark, Kyrkoherde i Köping under åren 2003-2015

Det här är en säg-din-mening-artikel skriven av en läsare. Skribenten är fristående och eventuella åsikter som framförs är skribentens egna.

Vill du skriva till ”säg din mening”? Skicka din text till här. Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.