”Granskande medier behövs”

Staffan Sillén är grabben från Kolsva som började som journalist i lokalpressen i Köping och slutade i chefsbefattningar inom Sveriges Radio och Sveriges Television. Här reflekterar han över den lokala debatten om undersökande journalistik.

Grävande och granskande journalistik är så nödvändig och så otroligt viktig. Få redaktioner har resurser för det. Dagens Nyheter och de stora tidningarna har resurser, god ekonomi och många journalister.

På Dagens Eko hade vi en grävgrupp på fyra reportrar, som inte gjorde något annat än att gräva och granska. Det blev flera nationella och internationella priser, till exempel Stora Journalistpriset. Framgången för grävgruppen lyfte hela redaktionen.

En tid var jag själv med i en grävgrupp inom Dagens Eko, tillsammans med Erik Fichtelius och Sven Vrang.

Karl Beijbom har gjort en välskriven sammanfattning av det anmärkningsvärda läget i Köping i sin krönika Granskande journalistik under attack (18 augusti).

Jag följer inte Magazin 24 och Bbl/AT regelbundet men har emellanåt förvånats över den hätska ton som tycks råda, såväl de bägge lokala medierna emellan som mellan respektive tidning och kommunala företrädare.

Köpings kommun verkar ha rustats med egna resurser för samhällsinformation, samtidigt som information via de etablerade lokala medierna åsidosätts. Så var det inte ”på min tid”.

Vem eller vilka som har drivit den utvecklingen och berikat sig med lydiga informatörer vet jag inte.

De lokala medierna emellan – Bbl/AT, Folket och VLT – rådde på min tid sund konkurrens. Avund ibland förstås, när någon hade ett lokalt scoop, men aldrig att de konkurrerande redaktörerna flög varandra i strupen. Var och en stod för sitt (om än med debatter på ledarsidorna).

Ett nytt inslag är också anonyma insändare som säkert är spontant skrivna av enskilda, förorättade kommunala tjänstemän i en del fall, men som i andra fall verkar administrativt riggade av ledande kommunala tjänstemän.

”På min tid” kunde kommunala tjänstemän i såväl Köping som Arboga bli upprörda över något som publicerats, men då ringde dom reportern för att diskutera saken eller så uppvaktades ansvarig utgivare (på den tiden hedersmannen Karl Östgren). Det var öppet visir, inget krypskytte, som nu verkar bedrivas i anonyma insändare.

I övrigt är jag som sagt illa påläst, men jag instämmer självklart i Karl Beijbom resonemang kring värdet av fria, kritiskt granskande lokala medier. Verkar särskilt behövliga i Köping nuförtiden.

Staffan Sillén