Har du koll på dina sår?

Det verkar som att dem som är mest benägna till att begå maktmissbruk ofta ser närhet och sårbarhet som ett hot.

Frågan är om en person som inte vet hur man bygger upp sunda relationer verkligen kan vara en bra ledare?

Många av oss har kanske en bild av att de som drivs av makt är starka, orädda och obegränsade personligheter och att det är just de egenskaperna som gör dem farliga. Men vad händer om det är precis tvärtom?

Det är när en ledare tar sina personliga sår och omättliga bekräftelsebehov med sig in i sitt arbete som en kaosartad gränslöshet uppstår. Det blir en omvänd ordning där ledaren upphör att finnas till för de människor man är satt att leda. Istället blir församlingen, arbetarna eller fotbollslaget till för ledaren.

Författaren och psykoterapeuten Helen Västberg beskriver i boken Fräls oss ifrån ondo om faran av en ledare som använder andra människor i ett desperat försök att själva bli hela.

Ett tydligt exempel är ledaren som gång på gång kräver orealistiska kärleksförklaringar av gåvor eller engagemang. Det som gör det hela mer komplext är att ledaren å ena sidan kan vara väldigt omtyckt och skicklig på att samla människor och skapa intresse.

Men å andra sidan bär ledaren ofta på en känsla av misslyckande och självförakt. Personer som lagt ner hundratals timmar på verksamheten kan ändå få kommentarer om bristande lojalitet.

Människor som är snabba med att döma andra har ofta redan dömt sig själva. Enligt Västberg beskriver många hur verksamheter börjat med bra ambitioner för att sedan utvecklas till något destruktivt och hotfullt. När detta händer är det ofta en indikation på att ledaren bär på obearbetade sår och en oförmåga att hantera ett nej.

Men hur vet man egentligen om man leder människor genom sina sår? Här är det viktigt med en regelbunden självrannsakan. Fundera på om satsningarna, och de stora visionerna

bara ett sätt att fly ifrån dig själv och ditt eget mörker? Om du svårt för att stanna upp och reflektera kring det här kanske du inte har mött sig själv på riktigt.

Det är en stor skillnad på att våga vara sårbar och inse sina begränsningar till att vara en person som leder genom sina sår. Det är när såren är obearbetade som det kan få oss att utöva makt på ett osunt sätt.

Grundproblemet är alltså inte såren utan flykten ifrån dem.