Hur Sverige elektrifieras angår inte bara markägare

Vi, några markägare i Västra Mälardalen, kommer att få en 145 kV luftledning över våra marker i Kungsör. Vi har hela tiden välkomnat en förstärkning av elnätet, men Vattenfall Eldistribution (VFED) har vägrat att ens överväga ett modernare och faktiskt bättre alternativ för ”vår” 145 kV-ledning på 2,2 mil. Både sträckan och spänningsnivån gör att den lämpar sig väl för markkabel, och detta till en jämförbar kostnad.

I sin miljökonsekvensbeskrivning staplar VFED upp flera tekniska skäl för att välja luftledning, till exempel driftsstörningar, skarvar, reparationstid och ekonomi, men nio av tio av dessa påståenden stämmer inte eller är rena myter. Trots detta godkände Energimarknadsinspektionen VFED koncessionsansökan, vilket ledde till att vi överklagade beslutet. Att detta har fördröjt Arbogas nödvändiga förstärkning av elnätet beklagar vi djupt, men vi kan inte hållas ansvariga för detta.

Under processen har vi insett att det aldrig fanns någon intention från VFED att väga olika alternativ mot varandra för att välja den bästa tekniken, enligt Miljöbalken. De har i stället gömt sig bakom ett ensidigt beslut att endast bygga luftledningar utanför tätort. På ett samrådsmöte 2019 gjorde de klart, på ett mycket arrogant och nedlåtande sätt, att luftledningar är normen för regionnät i Sverige, med syftet att hålla nere elpriserna och maximera avkastningen till staten. Våra kostnader för intrånget ansågs inte ens värda att nämna.

Nu har detta undermåliga underlag även passerat Mark- och miljödomstolen, utan att granskas ordentligt. Dessa två instanser, som borde ha agerat som nålsögon, har förlitat sig på VFED material i ett tekniskt komplext ämne. Här saknas uppenbarligen både teknisk kompetens och en vilja att ifrågasätta och göra en oberoende bedömning.

Samtidigt som detta pågår planeras en massiv utbyggnad av elnätet över hela Sverige, och en fördubbling av elkraften inom tio år med fler luftledningar. Vi är vanliga medborgare som har kämpat den goda kampen, utan resurser eller advokater, mot en energijätte som Vattenfall. Vi insåg tidigt att VFED uppgifter inte stämde och skaffade oss därför egen expertkunskap för att ifrågasätta deras undermåliga underlag i domstol.

VFED borde lägga markkabel med separata enfasledare med rätt avstånd mellan sig samt en reservledare, vilket är det moderna sättet att transmittera högspänning. Dessa kablar bör dras längs vägar för att minska påverkan vid installation, drift och underhåll – något som man inte tar hänsyn till vid byggandet av luftledningar.

Luftledningar, en teknik som är över 100 år gammal, orsakar stora fysiska intrång för markägare och har även andra nationella nackdelar som behöver uppmärksammas:

• Magnetfält som innebär hälsorisker för människor och djur.
• Stolpar och stag som påverkar jordbrukets produktivitet.
• Försämrad krisberedskap i ett land som redan importerar 50 procent av sina livsmedel.
• Luftledningar är sårbara vid skogsbränder, som har blivit allt vanligare.
• Kolsänkor försvinner när skog huggs ned för att göra plats för ledningarna.
• Luftledningar innebär en sämre säkerhet för elförsörjningen, vilket är ett tungt argument för markkabel.

Professor Mats Leijon vid Uppsala universitet, Sveriges främsta expert på högspänning, menar att markkabel är det smartaste och mest säkra alternativet. Han påpekar att Sveriges luftledningsnät är sårbart för sabotage, vilket är en allvarlig säkerhetsrisk i dagens samhälle.

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller att säkra elförsörjningen både i kris och i krig. Luftledningar gör oss mer sårbara, särskilt för stadsbefolkningen. Det är därför förvånande att VFED nu planerar ytterligare en luftledning för att förstärka elnätet till Arboga, särskilt med tanke på Försvarsmaktens växande betydelse i området efter Sveriges inträde i NATO.

Med tanke på både klimat, säkerhet och livsmedelsförsörjning borde de som kan påverka detta beslut verkligen tänka om.

Markägare i Västra Mälardalen:
Maud Tillberg, Paul Eknöland, Andreas Eknöland, Bengt Ove Andersson, Marie Eriksson, Per Eriksson