Om att sila mygg
Skogen är så lockande att jag till och med gillar de otaliga skogsmyggorna.
Skogen är så lockande att jag till och med gillar de otaliga skogsmyggorna.
Men också den mångfalden försvinner när den så kallade solparken vid Arboga blir verklighet.
År 1961 sjöng Snoddas ”Jag vill inte bli montör, fast jag vet nog hur man gör … Jag vill bli en skogsflanör”. Och vem tycker inte om skogsvandring.
Men på den skogsmark i väster, som är en stor del av Arbogabornas fritids- och rekreationsmiljö, ska Ilmatar Solar AB bygga en drygt 700 hektar stor solscellsanläggning,
Planerna presenterade företaget den 22 maj – Den biologiska mångfaldens dag. För mig kommer detta datum hädanefter att betyda Den biologiska enfaldens dag.
Varje träd ”äter” koldioxid – och producerar syre, dagligen lika mycket som en människa behöver per dag. Om solparken på 700 hektar blir verklighet försvinner uppskattningsvis 1,4 miljoner syregivande träd. Dessa tar idag upp cirka 12 000 ton koldioxid per år – mot noll ton när här blir solpark.
Jag tycker att såväl vind- som solkraft också gör nytta, om det finns bra lagring och med rätt placering – inte nära bostäder, sommarstugor och i stadsbors rekreationsområden.
Den biologiska mångfalden då? Tänk till exempel på skogsägaren i Värmland som inte fick avverka för att där fanns en viss sorts hackspett. När marken väster om Arboga i stället för skog täcks av miljontals solpaneler, hur går det då med den biologiska mångfalden? Det går åt skogen! Även för de mysiga skogsmyggorna.
Silar mygg och sväljer kameler, sägs det om människor som lägger mycket kraft på små saker, men inte bryr sig om de stora problemen.
Ett stort problem nu sägs vara för de styrande att få oss att förstå varför vi ska rösta i EU-valet. Och på vilket parti.
Politikerna har i valrörelsen friskt blandat in sådant som inte har med EU att göra. När vilsna väljare väntar raka besked om vad olika partier tänker jobba för i EU käftas det i timmar om trollfabriker
Politiker beskylls ibland för att vara som krokodiler, de är stora i truten men saknar öron. Magdalena Andersson har inte hört vad som hände inför valet 2018, då två medarbetare vid sossarnas kansli utreddes för att ha skapat anonyma trollkonton där de bland annat hånade sverigedemokrater och moderater.
Därför riktade hon nu sin teatraliska allvarsröst mot Ulf Kristersson för SD:s trollfabrik.
Före detta statsminister Andersson hade tydligen inte heller hört att Vilgot Österlund – från fackföreningsrörelsens Arena idé – vill att hans politiker ska ”sluta tjata på trollfabriker” och i stället presentera en politik.
Att jag röstade nej till EU, står jag för. Tänk till exempel bara på alla beslut där som fattas av experter och byråkrater i stället för av folkvalda politiker.
”Sila mygg…” Aktuellt nu är att EU ska bestämma vilken procent sälta salt ska ha.
”… och svälja kameler”: EU har lockat SD och regeringspartierna att införa ett större system för handel med utsläppsrätter, som sägs höja priset med en krona och 50 öre per liter på bensin och diesel. Ett tyskt forskningsinstitut varnar för en ökning med cirka 6 kronor litern.
Trots min motvilja mot EU kommer jag i alla fall att rösta. Men absolut inte på Folklistan, där inte bara narkotikavännen Sara Skyttedal och körkortslöse lambourghini-ägaren Jan Emanuel utan också koranbrännaren Rasmus Paludan står med. Jag väljer det parti som tyckte mest som jag när jag testade en valbarometer. För rösta ska man.
Men sedan vill jag ut i skogen och ruska av mig obehaget. Och en och annan mygga.
De aggressiva stickmyggorna, aktiva även vid lunchtid en solig dag, kan flyga en mil för att hitta blod. Och de sticker till direkt när de landar på dig.
Annat är det med de blyga skogsmyggorna. De flyger runt och kollar läget lite, När de sedan landat på dig står de stilla en stund och promenerar sedan lugnt på huden innan de bestämmer sig för var de ska sticka. Man hinner därför slå ihjäl dem …
Om man inte bara ska ruska lite på sig och låta dem leva. De är ju så tama och folkkära.
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.