Röd glöd i Arboga

Första maj i Arboga förenade i år Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. För första gången samarrangerade dessa två arbetarpartier första maj-firandet. Först ett demonstrationståg på stan som samlade fler än på länge.

Sedan samling i Ahllöfsparken för tal, tipspromenad, gratis kaffe, bulle, grillad korv. Samtal och samkväm i kamratlig och familjär stämning. Marcus Olsson med sonen Linus bjöd på musikunderhållningen

Sara Axelsson, ordförande (S) i Arboga, hälsade välkommen och sade:

– Idag är det den internationella dagen för arbetarrörelsen. En dag för solidaritet, demokrati och den svenska modellen. En dag för alla dem som byggt upp det välfärdssamhälle som under så lång tid gjorde Sverige till det land som alla andra länder ville vara som.

Den röda glöden var tydlig i Saras öppningstal:

– Jag vill se orkestrar spela Internationalen, jag vill se knutna nävar i luften, jag vill se röda flaggor och jag vill att vi skall återerövra välfärden, återerövra solidariteten och medmänskligheten.

Sara gav ordet till Ulrika Spårebo, socialdemokratiskt regionråd i opposition för sjukvårdsfrågor:

– Högerstyrets första år i regionen har inneburit höjda patientavgifter för västmanlänningarna om du ska besöka tandläkaren eller är i behov av hörapparat eller är i behov av ambulans. Under den ekonomiska krisen har vanliga hushåll fått betala skyhöga räntor, matpriser och rekordhöga elpriser. Att då höja avgifterna för tandläkarbesök och hörapparater är helt fel eftersom det inte på något vis har varit nödvändigt.

Hon konstaterade för egen del:

– Vårt land kan bättre. Därför söker vi mandat för en ny riktning för Sverige. En ny samhällsmodell för att möta 2030-talet där vi tar gemensamt ansvar för vårt land. Vi ska städa upp i våra skattefinansierade verksamheter och sätta svenska folkets behov före marknadens. Vi ska ta tillbaka kontrollen för att öka vår motståndskraft i kris och i värsta fall: krig. Och vi ska få ordning på icke-fungerande marknader, som bankmarknaden och elmarknaden. Vi ska göra upp med marknadsmisslyckandena så att samhället finns där för var och en av oss. Alla kommer inte att bli glada.

Sedan talade Vasiliki Tsouplaki (V) som sitter i riksdagen, ledamot av kulturutskottet:

– För några decennier sedan var Sverige världens mest jämlika land. Så är det inte längre. Sedan 1990-talet är Sverige ett av de länder i västvärlden där klassklyftorna ökat snabbast. Den samlade rikedomen i Sverige är större än någonsin. Möjligheterna att skapa ett gott liv för alla oss som lever här är stora. Trots detta är det många som inte får ta del av den ekonomiska framgången. En liten ekonomisk elit har dragit ifrån oss andra. Klyftorna har ökat mellan stad och land, mellan innerstäder och förorter, mellan barnens olika skolor. I ett svenskt storföretag tjänar en VD lika mycket som 67 undersköterskor.

Hon fortsatte:

– När vi samlas idag gör vi det för att vi inte bara tror att en annan värld är möjlig, utan för att vi arbetar för att göra den möjlig. På arbetsplatser och skolor, på gator och torg. Utanför och i parlamenten. Det handlar inte om en avlägsen framtidsdröm, utan om högst konkreta förändringar av våra liv. Högre löner i stället för högre vinster. Fler händer i vården och färre giriga fingrar i syltburken. Investeringar som gynnar klimatomställningen och inte som göder de redan rikaste.

Elin Bäckman och Linn Jonsson från SSU Västra Mälardalen växeltalade i ungt perspektiv:

-Vi unga vill arbeta. Vi unga vill påverka politiken. Vi unga vill göra Sverige bättre. Så släpp in oss på arbetsmarknaden. Släpp in oss i politiken. Släpp in oss, för vi är världens framtid. Vi unga har inte råd med något annat än att ta strid. Vi har inte längre råd med fler orättvisor. Vi i SSU har bestämt oss för att vara en kraft för rättvisa

Andreas Silversten oppositionsråd i Arboga kommun (S) var näste talare:

– I Arboga ser vi hur framtida generationer tvingas att ta ansvar för vad som nu sker. Våra barn och barnbarn kommer inte få ta egna beslut som bäst lämpar sig i sin tidsålder. Nej, de kommer att få städa upp den kommunala låneskuld och den klimatkris som nu skapas.

Han fortsatte:

– Kamrater, vi måste kasta ut detta styre från Rådhuset och se till att fylla dessa platser med politiker som tar ansvar. Som inte är rädda för debatten och som vågar stå för vägen framåt. Vägen är inte rak och man kan inte köra bilen från baksätet.

Mötet avslutades med Internationalen. Sången anfördes av Sara Axelsson och Andreas Silversten på scen. I publiken var det många knutna nävar i luften vid denna slutsång