Inblick i nycklarnas värld

Janne Flyngen är stadens låssmed, rallyförare och nykterist. Han är en allkonstnär, bara han får använda sina händer. Han föredrar sött framför salt. Magazin24 har träffat honom.

Han är inte en man som går på premiärer, hamnar på bild i tidningarna och därför blir en kändis. Men nästan alla i Köping med omnejd vet vem han är. Alla tappar vi någon gång i livet en nyckel hem eller till jobbet eller till bilen. Då ringer vi Janne Flyngen.

Det finns mycket symbolik kring nycklar. Stänga dörren till det förflutna, öppna dörren till nya möjligheter. Nyckeln till livet, till paradiset. Nyckeln till en kvinnas hjärta, till stadsporten, till himmelriket. Nyckeln till frihet, kunskap och framgång.

Det finns också mystik och vidskepelse kring nycklar. Judiska barnmorskor brukar ge en nyckel till en födande kvinna för att uppmuntra en säker förlossning. Nycklar på bordet sägs resultera i träta, förargelse och bannor.

Vi möter Janne på jobbet, Låstjänst, på Rosenlundsgatan i Nibble industriområde. I dessa lokaler har firman funnits sedan 2017. Länge var Janne ensam på firman. Nu har han anställt en ung kille som gått ut skolan, Daniel Johansson, som Janne vill lära upp från grunden.

– Jag vill ju att någon tar över firman när jag någon gång slutar, säger Janne, 70 år, och skrattar.

Vi tar en fika och sätter oss i köket på jobbet. Jag får en pratstund med en man som vigt sitt liv i nycklarnas tjänst.

Vem är du, Janne?

– Jag är uppvuxen på ett bondställe som heter Flyänge, som ligger mellan Kolsva och Köping, nära Hedströmmen. Min farfar var bonde och jag växte upp med min farfar och farmor. Farfar drev det lilla lantbruket med lite skog. Kanske tjugo kor, grisar och höns. Det fanns också en arbetshäst innan det blev traktor. Farmor jobbade också på gården. Pappas bror fanns också på gården. Han var bara tio år äldre än jag. Så han var som en storebror.

Varför växte du upp hos farmor och farfar?

– Pappa hade fått mig tidigt. Jag blev placerad hos min farmor och farfar. De behandlade mig som son, inte som barnbarn. Jag sade ”mamma” och ”pappa” till mina farföräldrar. Jag trodde att de var mina riktiga föräldrar tills jag kom upp i tolvårsåldern. Då började vänner i närheten berätta hur det låg till. Det ville jag till en början inte tro. Jag hade ju ett sådant bra liv. Min mamma sökte jag upp i 40-årsåldern. Hon lever fortfarande och vi har kontakt.

Ditt lyckligaste barndomsminne?

– Jag tyckte bäst om att leka i skogen och bygga kojor.

Vad ville du bli när du blev stor, när du var liten?

– Farfar jobbade in i döden. Det var inte tal om pensionering. Jag ville bli bonde. Min storebror, pappas lillebror, fick ta över gården. När jag var i 30-årsåldern köpte jag ett ställe i Wahlsta. Ett bondställe där gården var avstyckad, ingen jord ingick i köpet. Men jag ville bo på landet och ha lite djur. Under en tioårsperiod senare i livet bodde jag och min familj på en avstyckad lantgård i Odensvi, som hette Lövåsen.

Din skolgång?

– Jag började skolan i Åsby, där Uttersbergsjärnvägen gick förbi. Det var två klasser, vi var 10–12 i varje klass. Sedan gick jag trean och fyran i Ytterberga. Femman gick jag i Bolster skola. Alla dessa skolor var byskolor. Alla är i dag nedlagda. Från 6:e till 9:onde klass gick jag i Malmaskolan i Kolsva.

Vilka ämnen var roliga i skolan?

– Jag hade inte läshuvud, men jag försökte anpassa mig i alla ämnen. Tyska lärde jag mig inte. Men matte och kemi tyckte jag var ganska roliga ämnen.

Hur var du som barn?

– Jag var varken blyg eller framfusig. Tror att jag var som barn är mest. Jag hade kompisar som jag gillade att vara med. Jag spelade lite fotboll på sommaren, åkte skridskor och skidor om vintern.

Efter Malmaskolan?

– Jag var inriktad att gå en industriskola, ville lära mig svetsning. Hemma på gården var jag alltid med när något skulle lagas. Farfar behövde hjälp med skörden, så jag började aldrig på någon industriskola. Det var ju andra tider. Det gick att få vilket jobb som helst. Jag började på Röricks elektriska verkstad, där jag hade sommarjobbat. Det var Uno som drev verksamheten. Vi var kanske fem som jobbade där. Sonen Ingvar studerade och kom in senare. Jag var 16 år och fick börja från början. Fick tvätta motorer, bytte lager, monterade ihop. Det var likströmsmotorer och växelströmsmotorer. Vi gjorde transformatorer också. Jag blev motorlindare och fick linda elektriska motorer.

Efter några år på Röricks började Janne på Kohlswa Jernverk, där han jobbade med vattenkraftverk. Det fanns små stationer längs Hedströmmen. Luckorna skulle ses till, allt som fastnat i gallret kring turbinerna skulle tas bort, det skulle smörjas och servas.

– Kohlswa Jernverk avyttrade kraftstationerna till något elbolag. Jag blev kvar på järnverket som svagströmselektriker. Då fick jag springa runt i de olika ställverken. Jag gick ingen utbildning, jag lärde mig själv, på jobbet. Allt jag behövde kunna för att jobba som svagströmselektriker.

När flyttade du hemifrån?

– Jag gjorde lumpen på F1 i Västerås. När jag var klar med lumpen fick jag en tvåa i ett nytt område: Björnstigen i Bergtorpet i Kolsva. Ett hyreshus i två våningar. Då hade jag blivit pappa. Jag var 20 år, Lena var 17. Det var inget tillfälligt. Vi blev en familj och fick två barn till. Lena var hemma med barnen. Min grabb är född 1975, en jänta är född 1979 och en är född 1986.

Efter Kohlsva Jernverk jobbade Janne i två år på Åsby träindustri. Där fick han svetsa, köra lastmaskin och truck. Han stannade i två år. Kring 1980 började han jobba på HSB som fastighetsskötare. HSB hade hus i centrum, på Byjorden, på Ringvägen.

– Jag fick ägna mig åt fastighetsreparationer. Byta kranar, byta spisplattor, reparera kylskåp, termostater och packningar. I jobbet på HSB kom jag i kontakt med lås. Det var lås i fastigheterna, lås i lägenheterna.

Det fanns en låssmed i Köping som hette Gunnar Östlund. Han hade en liten källarlokal i hörnet Ågärdsgatan och Mariebergsgatan, nära ankdammen. Han frågade om Janne ville börja jobba hos honom. Han tackade ja.

– Jag hade ju haft flera anställningar. Men när jag hamnade i en värld av lås kände jag – här är jag hemma.

Verksamheten flyttade till Västra Långgatan 5, där begravningsbyrån Bengt Gustavsson finns i dag.

Varför blev du så fascinerad av lås?

– Jag tyckte det var intressant att hålla på med lås. Jag fick ju åka runt, träffa många människor, komma in i många hus och lägenheter. Jag fick jobba jour. Många ringde, på dagarna och på nätterna, när de hade tappat sina nycklar. Jag fick också hjälpa många in i sina bilar, eftersom de tappat sina bilnycklar. Att ta sig in i bilar var enkelt på den tiden. Hur man skulle bära sig åt lärde man sig fort. Jag lärde mig jobbet – på jobbet. När elektroniken började komma fick jag gå vissa kurser. Det fanns kodlås redan då vid vissa inrättningar, som posten. Men det var ovanligt. Det man mest fick jobba med var grejerna som sitter i dörren. En spole som släpper så att man kunde komma in.

Vad finns det för olika typer av lås i dag?

– Vanligast är mekaniska lås, i olika varianter och säkerhetsgrupper. Standardlås med standardcylinder. Sedan finns säkerhetscylindrar som är mer avancerade, med borrskydd och manipuleringsskydd. Sedan har vi kodlås, elektroniska villalås.

Nackdelar med kodlås jämfört med mekaniska lås?

– Har du kodlås går det att komma åt koden och ta sig in, om man är en avancerad inbrottstjuv. En nyckel är alltid en nyckel. Men du kan tappa nyckeln. Med kodlås behöver du aldrig oroa dig för att tappa nyckeln.

Vad händer med kodlåset vid strömavbrott, om batteriet tar slut?

– De flesta kodlås har en reservfunktion. Du kan byta batteri utifrån. Elektroniska lås kan ha en nyckelfunktion också. Som en reservkraft. Men då måste man ha nyckeln tillgänglig. Det finns elektroniska villalås som ser ut som ett vanligt lås, med handtag och låscylinder. Du ser inte att det är ett kodlås. Då kan du använda låset både med nyckel och kod. Du kan också låsa upp med din mobiltelefon, om den är kopplad till nätet i huset. Många kombinerar också låset med larm. Larm installerar jag inte.

Vilken typ av lås rekommenderar du om någon har byggt en villa?

– I dag rekommenderar jag ett elektroniskt kodlås. De kostar mellan fyra och tio tusen. Sedan vill jag ha en tusenlapp för monteringen. Då får man bra grejer.

Hur stor är efterfrågan på lås?

– Det går i vågor. Vi har problem med de digitala låsen som säljs på stormarknader och billigt på nätet. De är inte alltid så bra. I dag monterar jag fler lås än jag säljer. Hela dörrmiljön måste funka och vara bra. Ibland får man räta upp dörren för att låset skall funka. När jag började som låssmed åkte jag varje dag och satte dit extra lås, ovanför det ordinarie låset. I folkmun kallades de ofta för ”polislås”. Dessa lås var mycket vanliga på 70-talet. Då hade vi trädörrar, fyllda med halm. Det var lätt att hugga sig igenom. Idag har vi dörrar av stål med bra lås i själva huvudlåset. Då behövs inga överlås.

I hur många lägenheter och villor i Köping har du någon gång varit inne för att sätta in ett lås, byta lås – eller hjälpa folk in när de tappat nyckeln?

– Jag vet inte. Men – jag har absolut varit hemma hos väldigt många, inte bara i Köping utan i småorterna och byarna runt omkring. Ofta när folk ringer och berättar vad de heter och behöver hjälp… vet jag exakt var de bor. Jag har ofta varit där förut, ibland för många år sedan.

Beskriv nyckelns själ och hjärta!

– (Skrattar). Jag vet inte. Nyckeln är betydelsefull för alla människor. En värdesak. Och en dörröppnare. Många förstår inte att värdesätta sin nyckel. Tappade nycklar kan få katastrofala följder.

Var tappar folk sina nycklar?

– Många tappar sina nycklar i skogen. Då går de inte att hitta. Ofta tappas nycklar bort när sopor slängs. Ibland kan det vara hål i en ficka. De flesta har ingen aning. Plötsligt är nycklarna bara borta.

Du kopierar alla typer av nycklar?

– Ja, men bilnycklar har blivit mer tekniskt utvecklade. Elektronik i nyckeln som skall kodas till elektroniken i den övriga bilen. Spåren i själva nyckeln kan jag kopiera. Elektroniken som sitter i nyckelns kåpa kan jag inte kopiera.

Lås med fingeravtryck?

– Mitt eget lås till kontoret/verkstan öppnar jag med min tumme. Det går förstås med vilket finger som helst. Men fingeravtrycket måste programmeras in. Det heter touch-lås. En kod kan du glömma. Fingeravtrycket bär du alltid med dig. Du kan också kombinera för ökat säkerhet – du skall både kunna koden och kunna identifiera dig med ditt fingeravtryck. En idiotsäker kombination. Du kan också lägga till en bricka. Plus att du kan öppna med din mobil. Ett touch-lås fungerar också med bara nyckel, om du så vill.

Jobbar du jour?

– Nej, det är inte en tjänst jag marknadsför. Men ringer någon, väljer jag att svara, är det en kund som behöver hjälp – klart att jag ställer upp.

Du hade alkoholproblem och blev nykterist – berätta!

– Jag har inte varit nykterist så länge, kanske 8–9 år. Under en period drack jag så mycket att jag var nere i botten. Jag kom till jobbet på mornarna, men jag längtade hem till flaskan hela tiden. Jag hade ett val – att fortsätta kröka eller avstå helt. En dag kände jag helt enkelt att jag hade fått nog. Jag beställde tid på vårdcentralen, ville komma och prata. Jag gick dit och berättade att jag drack för mycket, att jag behövde hjälp. Doktorn tog alla prover, mina levervärden var i botten. Jag var inställd att åka till ett behandlingshem. Men jag kände att jag var så stark att jag borde klara upp min situation själv. Jag gick upp till AA, Anonyma Alkoholister, som höll till på Forum. Vi hade egna möten och sammankomster. Jag gick där i flera år, under hela tiden drack jag inte en droppe. I dag är jag medlem i IOGT-NTO.

Ditt största fritidsintresse?

– Jag är väldigt rallyintresserad, tävlar i veteranbilsrally. Detta intresse uppstod på 70-talet. Jag tog körkort när jag var 18, gillade att köra bil och började så småningom med lite rally. På den tiden körde man i en vanlig bil, den man hade till vardags. I dag kör man en bil som är helt och hållet iordninggjord bara för att köra rally. Vi har en väldigt god sammanhållning och gemenskap i gruppen som delar detta intresse. Vi möts på tävlingar, hjälper varandra och har kul.

Vi går till garaget intill Jannes firma och tittar på rallybilen. Stolt berättar han:
– Detta är en Saab V4, 1968 års modell, tävlar inom Appendix K i rallyvärlden. Jag har ägt bilen sedan 2017. Tävlat sporadiskt, till och från sedan dess. De sista fyra veckorna har jag dock tävlat varje helg. Underhåll, skötsel, reparationer tar några timmar i veckan. Bilen var delvis färdigbyggd när jag köpte den. Sedan har jag monterat ner den till minsta beståndsdel och byggt upp den igen, förbättrat bilen både här och där. På 70-talet tävlade jag med en Volvo PV, sedan en Bubbla och en Saab V4 redan då.

En okänd talang?

– Jag är en allkonstnär inom det mesta, bara jag får använda mina händer. Brukar skryta med mina magiska fingrar när jag är ute hos kund och uträttar underverk…(skrattar). Ibland kan jag själv bli förvånad vilka problem mina händer lyckas lösa.