En resa genom ett stycke svensk historia

Efter bussresan från Kolsva, drack vi kaffe på hembygdsgården i Österbybruk där en riksspelman Per Gustaf Järnberg underhöll oss på nyckelharpa som Erik Sahlström hade tillverkat på 1980-talet. En njutbar underhållning.

Österbybruk:

Vallonbruken är ett samlingsnamn på ett antal brukssamhällen i norra Uppland, anlagda under 1600-talet. 1612 blev Sverige tvunget att betala en betydande lösesumma, Älvsborgs lösen till Danmark. En finansman, Louis De Geer i Amsterdam, lånade ut en större summa till svenska staten och fick tillsammans med sin kompanjon Willem de Besche arrendera Finspång i Östergötland. Det var början på en ny epok i svensk industrihistoria.  Österby bruks Kvalitetsstämpeln, som sålde järnet i England är två O:n. För de fransktalande vallonerna kände inte igen bokstaven Ö, utan märkte sitt järn med OO. Här i Österbybruk kan man se den enda komplett bevarade vallonsmedjan med anor från 1600-talet. Man räknar med att omkring 2 500 valloner invandrade under tiden 1615-1655.

En kunnig guide berättade om hur vallonsmederna levde och arbetade i smedjan, man arbetade i skift 4 tim. dygnet runt, sov på halmmadrasser i sängar inte av dagens komfort, smederna tillbringade nästan all sin tid i smedjan och badade gjorde arbetslagens 12 man en gång i veckan i ett stort kar och samma vatten. För den sist badande var vattnet inte så rent kan man tänka. En genuin 1700-tals miljö med smedbostäder, Herrgård och park. Här kunde vi se hur en smedfamilj bodde och levde på den tiden, det var inte stora utrymmen. Men smedfamiljerna hade ett socialt skyddsnät, när de inte var arbetsföra eller efterlevande så fick de med fogdens försorg sitt uppehälle vid bruket detta långt före övriga Sveriges befolkning hade socialt stöd.

Efter visningen serverades en god lunch på Wärdshusert Gammel Tammen.(Herrgården)

Färden fortsatte till Lövstabruk,
Lövstabruk en gång i tiden Sveriges största järnbruk anlades av Louis De Geer på 1600-talet och ägd av ätten De Geer i 13 generationer.
Redan på 1500-talet fanns bondebruk vid Lövstabruk.

Leufsta består av en tvåvånings huvudbyggnad och två med den sammanbyggda flygelbyggnader samt på något avstånd två halvrunda flyglar, allt av sten. Vi blev guidade genom det stora köket med stor mängd av koppar kärl välputsade skinande blanka, alla de salar och rum vad de hade används till under tiden när bruket var i drift, På väggarna hängde släktporträtt och tavlor av olika konstnärer. Sanning, Saga, Sägen, ner i källaren under herrgårdens gömda och glömda rum kan man få en upplevelsevandring  med sällsamma berättelser, en vandring som vi inte var bokade för.

Där Lövstabruk nu ligger har sedan urminnes tid funnits hyttor, som tillhört bönder i kringliggande gårdar. Det så kallade bondebruket, ett stycke längre upp i strömmen, omtalas första gången 1578. Kronobruket anlades 1596 och drevs för kronans räkning. Före 1610 drevs det tillsammans med Österby, där fogden bodde. 1615 fick det en mer självständig ställning sedan bruket förpantats till Kristina av Holstein-Gottorp. Willem de Besche arrenderade Olands härad samt Lövsta och Hållnäs socknar av staten 1626 tillsammans med Österby och Lövstabruk.

Eftermiddagskaffet drack vi på hembygdsgården i Lövstabruk. Bussen väntade utanför och vi steg ombord efter en lärorik dag om hur Sverige industrialiserades och fick ett ökat välstånd.

Text och bild Sven Malm