Med bilar i blodet och det rätta modet

Darko Malesevic är en lycklig människa, med glimten i ögat och hjärtat på rätta stället. Hustru och fyra döttrar. En framgångsrik entreprenör. Han kom ensam till Sverige, 27 år gammal. Mest tacksam är han för att Sverige givit honom chans att skapa detta liv.

Vi möts på hans firma, Framtida Bil AB, beläget nära E18, ett stenkast från Ströbohög, med McDonalds, Hästens och Polishuset på samma gata, Ringvägen i Köping.

Här säljs 350–400 bilar om året. En omsättning på närmare 100 miljoner kronor. Lokalerna rymmer över 3 000 kvadratmeter. I lokalerna är Besikta hyresgäst. Här säljs Kia personbilar och Pilot husbilar. Dodge och Chevrolet är varumärken för de transportbilar som säljs.

– Kia har 24 procent av nybilsförsäljningen i distrikt Köping, Arboga, Kungsör och Hallstahammar – och har varit det mest sålda bilmärket i detta distrikt de senaste fyra åren, berättar Darko med stolthet.

Idag är 80 procent av bilarna som Framtida Bil säljer laddhybrider eller elbilar. 20 procent är fossilbilar. 2025 kommer alla bilar att vara laddbara.

Darko är lycklig varje dag när han kommer till jobbet.

– Varje dag är ny, med nya möjligheter. Ny kund. Ny relation. Få sälja en bil till en nöjd ny bilägare. Stor ära att få vara arbetsgivare åt nio justa, trevliga, positiva medarbetare.

Darko, 58 år, föddes i Dubica i Bosnien. Där bodde han tills han 27 år gammal flyttade till Sverige, 1992. Pappa var ambulansförare. Mamma jobbade på en textilfabrik. I familjen fanns en lillebror, Drasko, som idag jobbar på Framtida Bil.

– Som barn var jag väldigt vild och öppen, dolde inte vad jag tänkte. Väldigt social, gillade att vara med kompisar. I skolan var geografi, historia och biologi de ämnen som intresserade mig mest.

Familjen bodde i en liten stad.

– Där fanns föreningar för fotboll, handboll, basket. Det fanns snö och berg i närheten där vi bodde och jag var mest intresserad av att åka skidor. Detta var under den epok när Ingmar Stenmark och Bojan Križaj var världsledande i utförsåkning.

Tidigt fick Darko bilar i blodet.

– Får man en gång bränsle i blodet, går det inte ur dig, brukade Darkos bilintresserade pappa säga.

Drömbilen som barn var Citroën Paddan.

– Den var som ett rymdskepp. En symbol för de bästa bilarna.

Darko gick i maskinteknisk skola, sedan i handelsskola.

– Efter lumpen fick jag mitt första jobb som säljare på en bensinmack. Där jobbade jag i tre, fyra år. 1990 startade jag ett företag med en barndomsvän, Zvonko. Vi ägnade oss åt byteshandel. Vi köpte trä, som vi exporterade till en glasfabrik i Serbien och fick importera bränsle tillbaka till Bosnien-Hercegovina.

Hur hamnade du i Köping?

– Jag hade en barndomsvän här, Vlado Bijelic, som senare blev bestman när jag gifte mig. Tack vare honom blev jag kvar i Köping. Jag gick på SFI, Cristina Hahre var min lärare. Fick praktik på Volvo. Där hade jag glädje av att ha läst maskinteknik. Det var lätt för mig att läsa ritningarna. Jag fick jobb som maskinoperatör, jobbade med allt från avslutningsarbete för växellådan till Volvo 240 till bakaxelbearbetning för Volvo 850.

1999 var det stora neddragningar på Volvo.

– Sommaren 1999 var jag arbetslös, hade A-kassa. Jag var då gift med Liljana, och hade en dotter. Vi åkte på semester till Jugoslavien, i tron att jag blivit uppsagd. När vi kom tillbaka efter semestern väntade ett brev med besked att min uppsägning var tillbakadragen.

Darko hade kontakt med Ingvor Nilsson, som var personalansvarig för Volvo i Köping. Hon förklarade att Darko var välkommen tillbaka till Volvo.

– Jag tackade nej, nu eller aldrig skulle jag prova på att bli egen företagare. I stället för att åter börja jobba på Volvo åkte jag till Arbetsförmedlingen och tackade ja till en kurs i konsten att starta eget. Efter kursen startade jag företaget Framtida Bil, som var ett aktiebolag från början. Min tanke var att kunden skulle känna att ”min framtida bil” finns att köpa i vårt företag.

När Darko gjort sin marknadsundersökning, hittat lokal, gjort sin budget insåg han att han måste ha en samarbetspartner som kunde leverera bilar som skulle säljas.

– De flesta märken var upptagna, hade redan sina återförsäljare i Sverige. I en annons såg jag att koreanska Kia, som då var ett absolut okänt varumärke, sökte återförsäljare. I början av år 2000 åker jag till Malmö. Familjen Söderström, kända i branschen, hade agenturen för Kia i Sverige. De ställde sina frågor. Jag gav mina svar. De kom fram till ”att grabben får försöka”. I dag är vi en av få bilhandlare som börjat med att sälja Kia en gång i tiden.

Familjen bodde i Köping, andra dottern föddes.

– Men bilhandeln bedrev vi i Eskilstuna, i gamla Mercedeshuset, 600 kvadratmeter inklusive verkstad. Vi betalade 408 000 kronor i årshyra. Vi hade en checkkredit på 1,2 miljoner kronor hos Handelsbanken, som trodde på mig. Vi sålde nytt, vi sålde begagnat. På den tiden var det lönsamt att åka till Tyskland och hämta hem bilar till försäljning. Den svenska kronan var stark på den tiden. Efter första året hade vi ett resultat som motsvarade årshyran.

Darko fick känsla för hur saker och ting fungerar i bilbranschen, var med på konferenser för återförsäljare, hade kontakt med kollegor som gav tips och goda råd.

– I början var det svårt att sälja Kia. Märket var okänt. Bilen var billig men inte lika bra då som i dag. Vi sålde kanske 40–50 Kia-bilar om året i början. 2002 omsatte vi 9 miljoner kronor. Men det var på begagnade bilar vi gjorde våra goda affärer. Nybilsförsäljning är alltid dyr. Efter alla annonser, alla utbildningar, alla kostnader blir det inte alltid så mycket över.

2004 bestämde Darko att han inte längre ville vara hyresgäst.

– Vi ville ha egna försäljningslokaler. Vi kollade två lokaler i Eskilstuna, men fastnade inte för någon av dem. Internet hade slagit igenom. Vi förstod att folk kommer från hela Sverige för att handla, om de hittat rätt bil på nätet.

Så Darko bestämde sig för att etablera Framtida Bil i Köping, den egna hemstaden.

– Vi hittade en tomt nära McDonalds intill motorvägen, som vi blev intresserade av. Vi presenterade våra planer för tekniska kontoret i Köping och fick köpa tomten. Då var det bara McDonalds och vi, sedan har till exempel Polishuset och flera andra verksamheter tillkommit. Vi flyttade in i våra egna lokaler på vår egen tomt i oktober 2005. Arkitekten Börje Rydström ritade. Stålbygg byggde.

– Vi tecknade agentavtal med en återförsäljare, Nordbilar i Eskilstuna, för att kunna sälja Citroën, som då hade 5 procent av marknaden i Sverige. Vi slapp en massa fasta kostnader och kunde erbjuda nya person- och transportbilar av märket Citroën.

Mellan 2005 och 2015 sålde Framtida Bil inte Kia alls. Tiden gick och nya samarbetspartners kom in i Framtida Bils affärsliv. Izuzu 2006–2009. Cabby 2007–2012. Toyota verkstad och Ren-a-Car 2008–2020. Fullt fokus på Kia sedan 2015.

– Vi köpte dock bilar från Toyota i Västerås och Katrineholm och sålde i Köping. Med Kabe husvagnar och husbilar kom vi in på fritidsmarknaden.

– 2015 blev vi erbjudna att komma tillbaka till Kia, som sedan 2005 hade blivit fabriksägd generalagent med nya ambitioner. De hade en princip. Där Volkswagen säljs, där skall Kia säljas.

– Det blev möte med representanter för Kia i Stockholm. Två olika handlingar, med många sidor. Detta är vad Kia erbjuder, i en handling. Detta är vad Kia kräver, i den andra handlingen. Den andra handlingen förnyas varje år, krav och förväntningar inför det kommande året.

– Jag förstod att det var skarpt läge. Chansen kommer inte igen. Jag var tvungen att bevisa för mig själv och för hela min bransch, att Framtida Bil efter 15 år är ett starkt bolag, en seriös firma, som kan bära en sådan utmaning. 2015 skriver vi på att vi skall vara återförsäljare, att vi accepterar alla deras villkor. Ett villkor är att bygga ut vår lokal och anpassa vår verksamhet till framtiden.

Darko bor i villa på Ullvibackar i Köping med hustru Liljana, civilekonom och kontroller, samt alla fyra döttrar.

Om du inte skulle sälja bilar – vad skulle du sälja då?

– Vad som helst, bara jag får jobba med människor, skapa relationer och bygga vänskap. Jag är född i kräftans tecken. Att sälja båtar skulle nog vara första alternativet om jag inte sålde bilar.