Minnesbilden: Istornet

Visste du att det har legat ett istorn på Köpings museums parkeringsplats? Du kanske inte ens vet vad ett istorn är? Låt mig berätta.

Köping nuvarande museibyggnad är knappt 300 år gammal och var från början ett kronobränneri för tillverkning av brännvin. I mitten av 1800-talet startades där, efter tillbyggnad, ett bryggeri för bajerskt öl, svenskt öl, starköl samt svagdricka.

Under jäsningsprocessen till öl tappades brygden upp på stora trätunnor som absolut måste hållas kylda fram till upptappningen på flaska.

De enorma mängder is som gick åt för kylningen togs från Mälaren och sågades upp i lagom stora block som forslades med häst och släde in till bryggeriet.

Där placerades isblocken i ett högt fyrkantigt hus, som i folkmun kom att kallas ”Istornet”.

Öltunnorna placerades i tornets markplan, alltså under islagret. Dessutom byggdes som reserv en stor isstack som täcktes med sågspån som isolering. Därifrån såldes också is till allmänheten.

Det här var ju före kylskåpens tid och i hemmen fanns i bästa fall ett ”isskåp”, det vill säga ett skåp för mat där ett isblock placerades ovanpå och kylde maten i skåpet under.

Familjer som ville och hade råd, kunde få hyra plats i istornet för en privat öltunna. Dessa var inte sällan inköpta från Köpings egen vinhandlare Janne Björling.

Hans tunnor hade tidigare innehållit till exempel konjak eller portvin, vilket kom att sätta sin prägel på ölet, ”till angenäm styrka och smak”, som det heter i en känd Taube-melodi.

Köpings Bryggeri AB upphörde i början av 1950-talet. Den sista disponenten var Folke Bergendahl som efterträtt sin far John i samma funktion. 1969 revs istornet.

Bryggeriet som syns till vänster om istornet, revs 1966. Köpings museum flyttade in i det gamla kronobränneriet och öppnade sina portar 1972.

Nedan visas startbilden obeskuren. Klicka för större bild.