”Plattan är en omtumlande musikalisk resa, men…”

Vi går in i ett stort hus med högt i tak och en hall med många dörrar. Dags att öppna dörren till det första rummet. Det visar sig vara en tysk bierstube med en tyrolsk mässingsorkester!? Bakom en annan dörr är vi på jazzklubb 1957 och bakom en tredje i ett kyrkorum? Den senaste CDn från B.M.T är brokigast av dem alla och det säger en del. Huvudfiguren och multinstrumentalisten Tjabo Zarins humor och skaparglädje når nya rekordnivåer.

De vilda svängarna är en del av Tjabos signum som musikskapare. ”Vi behöver möta omvärden med lekfullhet såväl som allvar” säger han. I låtar som ”Innan Sanden Runnit Ut” och ”Omvändelse” känner vi ändå igen soundet. Blues-soul-funkigt med gruvligt sväng. Texter på temat livsglädje, förlåtelse, kärlek och mötet med gud återkommer också här som på tidigare plattor. Här kommer också vokalisten Markus Olsson bäst till sin rätt och jodå nog levererar han munspelsmagi även denna gång!

B.M.T består också av Bengt Gustavsson vars kompgitarr hörs i det rytmiska bygget, som till exempel i ”Bliv Kvar Hos Mig”. Denna Psalm, för övrigt den enda låt som inte är helt orginalskriven, har med munspel, sologitarr och sax fått sig en ordentlig duvning. Så har man har också lånat in Torbjörn Gulls klaviatur, tenorsax och Bertil Nyqvist flugabone, jo jo, man tackar.

Sista låten ”Förtröstan” har en mycket  fin melodi och etertänksam text, men jag blir inte riktigt klok på det högtidliga anslaget i sången, kanske siktar Herr Zarins på Psalmboken..?  Oops! Nu glömdejag nästan  att vi just besökt ett rum där en 1500-tals trubadur sjöng en märklig text på latin… Vilda kast som livet själv enligt Tjabo. Det deklareras också som inledning att influenserna är så vitt skilda som Rachmaninov, Bach och Ria Wägner!!??

Den här plattan är en omtumlande musikalisk resa men det blir efter några lyssningar ändå inte så märkligt utan bidrar till att skapa dynamik. Jag tippar på att den som inte hört B.M.T förut blir nyfiken på de tidigare utgåvor som finns. Rolig lyssning och fantastisk instrumentalism.

ÅKE CROMNOW