Tack för mig!

Efter nästan nio år på Magazin24 skriver jag min sista krönika. Det har blivit några stycken genom åren. Jag har alltid sagt att jag är bättre med ord än siffror, därför vågar jag mig inte på att gissa hur många artiklar eller ens hur många papperstidningar jag har gjort, men det är ett gäng.

Det är dags att ta sig an nya utmaningar och äventyr, och det är med skräckblandad förtjusning som jag tar det steget.

2021 är nog mitt tyngsta år någonsin, pandemin hade redan tärt på mig och i april kom ett mardrömsbesked som gav mig en känsla jag aldrig kommer att glömma; min pappa hade cancer.

Våren var tuff med en hemsk ovisshet, hur illa var det, hur skulle cancern bekämpas? Sommaren var ännu värre, när behandlingen påbörjades. Strålning fem dagar i veckan i sju veckor och tre doser cellgift. Det var omöjligt att leva på som vanligt när min stora starka pappa rasade cirka 20 kilo i vikt på bara några veckor eftersom hans såriga hals gjorde att han inte kunde äta.

Jag skulle kunna skriva en bok om hur jag upplevde det, men det är inte min historia att berätta, utan min pappas. Det jag försöker komma fram till är att depressionen kopplade ett ganska starkt grepp om mig som inte lättade förrän en bra bit in på hösten. Och jag vill be om ursäkt till personer jag har intervjuat och träffat under 2021 om jag har varit tankspridd och svår att nå.

I början av november kom ett nytt besked, ett besked som landade betydligt bättre än cancerbeskedet i april, nämligen att cancern var borta! Det var som en nystart för oss alla, vi kunde äntligen andas ut.

Jag minns så väl när jag gick hem från jobbet en kall och regnig novemberkväll med ett stort leende på läpparna, bara för att jag för första gången på flera månader kände lycka bara av att lyssna på en riktigt bra låt.

När jag på ett coronasäkert sätt firade in det nya året med en nära vän sa jag något i stil med att det här året ska bli ett år som är fyllt av förändring och glädje. Och att säga upp mig från mitt första fasta, riktiga jobb känns som en ganska stor förändring.

Sedan jag började på Magazin24 den 16 september 2013 har jag haft förmånen att träffa fantastiska och inspirerande människor, både personer jag har intervjuat och jobbat med, och för det är jag evigt tacksam. Jag har lärt mig om politik, näringsliv och spännande människoöden och gått från att inte kunna någonting om sport till att frivilligt titta på basket och ishockey på min fritid.

Trots att flera kollegor har kommit och gått har jag än idag kontakt med flera av dem, ni är bäst och jag är så stolt över allt vi har skapat tillsammans.

Det har varit en otrolig resa, och nu ser jag fram emot att hitta min roll i ett nytt sammanhang.

Tack för allt!