En priviligerad kvinnas tankar om rättvisor och orättvisor

Det här är en av många krönikor som skrivs med anledning av internationella kvinnodagen och jag kan lova dig redan nu att den varken är den mest välskrivna eller insiktsfulla, men den är mitt sätt att få stopp på den oroliga känslan som infinner sig i början av mars varje år. Det är som att jag bara måste spy ur mig ett gäng tankar om hur det är att vara kvinna.

Jag är inte bara kvinna, jag är otroligt egoistisk också. Och det är helt okej.

Ordet ”medsyster” gör mig obekväm, så det kommer jag inte att använda. Men något som fascinerar mig att oavsett bakgrund, inkomst, civilstatus, sexualitet och om jag överhuvudtaget klickar med en annan kvinna så finns det så många liknande upplevelser och erfarenheter som vi delar.

Innan vi går vidare, jag vet att män också tampas med orättvisor på grund av sin könstillhörighet och det är hemskt. Men nu skriver jag med anledning av internationella kvinnodagen. Vem vet, jag kanske skriver en krönika lagom till internationella mansdagen den 19 november, det återstår att se. Rent spontant känner jag dock att det inte är min sak att göra.

Jag vet också att jag som vit cis-kvinna med ett fast jobb och tak över huvudet är väldigt priviligerad och att det inte är en självklarhet.

Hursomhelst, att vara kvinna är både helt underbart och ibland en konstant press. Jag är så glad att jag som kvinna idag kan försörja mig själv, visa mig både stark och svag, göra min röst hörd, påverka mitt eget liv och min framtid. Att jag kan välja vem jag älskar och vill leva med, eller välja att leva helt själv. Jag kan utbilda mig, skaffa barn på egen hand (utan att lura någon stackare) och äga mitt eget boende.

Om jag blivit född för 100 år sedan hade det liv jag lever idag varit otänkbart.

Men det finns helt klart en enorm utvecklingspotential, till exempel att kvinnor inte ska behöva välja mellan familj och karriär. För det är en ren och skär dubbelbestraffning som visar sig både ekonomiskt och socialt. Ekonomiskt är det inte så mycket att orda om, det påverkar både under själva mammaledigheten men även pensionen. Socialt blir du som kvinna ifrågasatt om du väljer att fokusera på arbete, oavsett om du har barn eller inte.
Damned if you do damned if you don’t.

Som kvinna förväntas du även vara fixad, men inte för fixad. Social, men inte för social. Tillgänglig, men inte för tillgänglig. Allt det här och mycket mer säger Cynthia Nixon bättre än mig i ”Be a Lady They Said”.

Många män säger att kvinnor har lättare att dejta, och så kanske det är. Men jag vill gärna veta hur många män som förbereder sig inför en dejt genom att informera både vänner och familj om var de kommer att befinna sig och när det finns skäl för oro. Eller hur många män som för att bli av med en påstridig kvinna under en utekväll behöver säga ”jag har flickvän” innan ett nej respekteras.

Nej, man kan aldrig få allt. Men vi kan få, och förtjänar, så mycket mer.

Tack till alla starka personer som vid olika tillfällen i historien har gjort det mer rättvist att vara kvinna.
Tack mamma, för att du alltid är min trygga punkt och för att du inte säger ”vad var det jag sa?” trots att du hade kunnat säga det otaliga gånger. Tack för att du alltid har förstått och vårdat mitt känsliga sinne men samtidigt vågat utmana mig och ställa krav.
Tack moster, för att du visar mig att man kan leva ett otroligt rikt liv även utan barn.
Tack syster, för att du är min realistiska, roliga och otroligt kloka motsats och för att du berikar mitt liv med världens bästa lilla systerdotter.
Tack mina fantastiska vänner, för att vi finns där för varandra oavsett om det gäller livskriser, krossade hjärtan, skratt som ger träningsvärk i magen, konversationer om allt vad livet innebär, shoppinguppmuntran eller dumheter som vi kan minnas när vi är gamla och grå.