Hur det blev som det blev – Richard Pleijel om 20-årsjubilerande bibelöversättningen

Det har inte funnits så många bibelöversättningar sedan reformationen på 1500-talet. År 1541 kom Gustav Vasas bibel och 1718 Karl XII:s.

Den nya översättningen 2000 byggde på en bibel från 1917 och det var många diskussioner bland ”de lärde” om principerna för översättningen, som kom till som en statlig utredning byggd på en motion av en enskild ledamot.

Det fanns vissa grundprinciper, som till exempel att det skulle vara ett begripligt nutida svenskt språk. Så kallade ” bevingade ord ” skulle man inte ta hänsyn till.
Det viktigaste var att den skulle vara neutral för varje medborgare oavsett om man var troende eller helt i avsaknad av tro.

Man tog också hjälp av många språkvetare och författare.
Vårt dagliga språk ändrar sig efter hand och det är förståeligt att man måste modernisera även bibelns språk. Men ibland saknar man ett målande uttryck som till exempel ”dödsskuggans dal” som hör till de citat som många kan.

Betänkandet om bibelöversättningen kom ut i samma serie från riksdagen som Planering av skogsbruk och andra mer jordnära utredningar.

Richard Pleijel gav i slutet av sin föresläning intressanta exempel på citat från tre olika bibelcitat där vissa ord var ändrade:
• Citat från 1:a Mosebok 1-2 visar att orden Guds Ande ersatts med gudsvind. Ordet kan betyda både ande och vind och man ville ta bort den association som ligger i ordet Ande.
• Ordet Jungfrun i Jesaja 7 erätts med den unga kvinnan, vilket enligt min uppfattning inte alls motsvarar övriga texter.
• I Psaltaren 22 ersätts ”genomborrade händer” med det svårförståeliga ”skrumpnade händer”.

För den som har 1917 års bibel i minne är alla ändrade geografiska ortsnamn också till bekymmer.

Sådana här församlingsträffar är välkomna. Det händer mycket i dagens kyrka som inte alltid är begripligt för medlemmarna och det är viktigt att informera.

Birgit Johansson