De bygger en kolmila – mitt i Himmetas skogar

Kolmilor infördes redan under medeltiden och förekom i Sverige ända in på 1900-talet. Numera är de ganska ovanliga, men snart finns det en att beskåda i Himmetaskogarna.

I Brandstorp har  ”Kolargubbarna”, som de kallar sig, på nytt tillverkat en kolmila enligt de gamla traditionerna. Den förste tillverkade de redan 2002. Senast de byggde en kolmila var 2019.

– Kolmilan som vi bygger nu är på ungefär tio kubikmeter ved, säger Kjell Holgersson, en av medlemmarna i ”Kolargubbarna”.

Kolmilan tillverkas genom att täcka en hög av ved med bland annat jord och granris. Ett ganska simpelt koncept, men fortfarande en konstform.

– Den ska vara så tät som möjligt. När vi sen kör milan har vi lufthål under som reglerar temperaturen. Slutprodukten blir träkol som vi får grilla korv på, säger Kjell med ett skratt.

Det här är ju ett väldigt gammalt hantverk. Vad är tjusningen med en kolmila, enligt er? 

– Ja, det kan man ju fråga sig?, skrattar Kjell.

Han fortsätter:

– Framför allt är det den sociala biten. Sen är det alltid kul att se om vi klarar av det.

”Kolargubbarna” träffas varje lördag förmiddag och ”löser många världsproblem”, som de säger. Där emellan arbetar de tillsammans för att skapa kolmilan.

– Alla som är här och jobbar får ju med sig lite kol hem när det är färdigt. Då överlever man hela sommaren, säger Bengt Myrelid.

Den 24 september tänder ”Kolargubbarna” årets kolmila. Dagen efter, lördagen den 25 september, är allmänheten välkomna ut för att ta del av hantverket. Under invigningen kommer kolmilan dessutom att döpas. Enligt tradition kommer den få ett kvinnonamn.

”Kolargubbarna”, som är en del av Himmeta Bro hembygdsförening, har bjudit in en invigningstalare. Det blir ingen mindre än Carina Särnqvist, ny kyrkoherde vi Svenska kyrkan i Köping.

– Vi tycker det är en jättebra utflykt för hela familjen. Det kommer bland annat finnas möjlighet att köpa kolbullar och kolla in i Kolarkojan. Det är den temporära bostad som kolare ofta var hänvisade till under kolningsarbetet, säger Kjell Holgersson och Bengt Myrelid.