Är alla lika mycket värda, då?

Jag läste nyligen en bok av den norske författaren Karl Ove Knausgård, där ämnet togs upp i förbifarten av en av karaktärerna. Det fick mig att reflektera mycket kring just allas lika värde.

Vi lever i en absurd värld där rasism, utanförskap och hat har blivit så djupt rotade normer att de inte längre ses som något ovanligt. Att vissa personer, enbart på grund av sina gener och anlag, anses mer tilltalande och attraktiva för den stora massan än andra.

Det är en absurd värld där hudfärg kan avgöra hur ditt liv kommer att se ut. Där den bestämmer hur mycket eller lite värd du är i vissa människors ögon.

Det är också en absurd värld där din sexuella läggning i vissa delar av världen kan betraktas som en kriminell handling. Vem kom ens på konceptet heterosexualitet, och vem bestämde att just det skulle vara normen medan allt annat ansågs avvikande?

Tänk att vi lever i en så absurd värld att yttre egenskaper, som vi inte kan påverka, ibland är av större betydelse än de självvalda handlingarna vi gör.

Vi kan också ta det ett steg längre: tänk att vi lever i en värld där du kan födas in i kungligheter. Det innebär att du föds in i en roll som ger dig både en maktposition och ett högre värde än (nästan) alla andra. Jag är dessutom något av en rojalist själv, men jag anser ändå att detta är rätt bisarrt år 2024.

Om vi ser bortom egenskaper, drag och hudfärg – det som vi inte kan påverka – och istället fokuserar på de aktiva val människor faktiskt gör, tycker vi då fortfarande att alla är lika värda? För om vi tänker på mördare, våldtäktsmän, pedofiler och kvinnomisshandlare, för att nämna några – är jag då lika mycket värd som dessa enligt filosofin om allas lika värde?

När jag började reflektera över detta ämne behövde jag självklart bolla det med en god vän. Den kloka kvinnan sa då: ”Du preciserar ditt eget värde genom dina handlingar.” Och det finns nog inget som kan förklara det bättre.

De aktiva val och handlingar vi gör för att ta oss fram i livet säger mer om oss som individer och hur vi värderar andra. Därmed definieras också vårt eget värde.

För att återknyta till karaktären i Knausgårds bok: Lika värde kan vara enkelt att säga och hävda, men den fulla innebörden är mer komplex och, ärligt talat, nästan omänsklig att upprätthålla.

Så, är vi alla verkligen lika mycket värda? Vad tycker du?