Skinngubben som försvann

På Ringvägen 75 i Köping finns idag inga spår kvar av Skinngubbens tidigare lokal.

Magazin24 stämde då träff med tidigare ägaren Roger Johansson som bland annat berättade om butiken, dess storhetstid, hans bästa minnen – och så klart vad han gör nuförtiden.

Vad känner du när står här, Roger? 

– Det känns inte särskilt svårt, faktiskt. Jag har accepterat det här sen länge. Det är ju ändå 16 år sen vi slutade. Samtidigt tycker jag det är lite synd att vår efterträdare inte fick det att fungera, men jag var 60 år när jag slutade och brorsan var lite yngre men ville inte fortsätta. Så för mig personligen kändes det bra när jag slutade.

När Roger tänker tillbaka på tiden som ägare av Skinngubben dyker många minnen upp. En detalj av arbete som han uppskattade var att marknadsföra butiken.

– Jag hade några avancerade jippon med tält utanför butiken. Sen var vi väldigt tidiga med lokal tv-reklam också. Vi var på allting. Vi gjorde speciella program på radion i flera veckor i streck. Det blev en snackis.

En vecka, oklart vilket år, bestämde sig Roger för att hela marknadsföringen skulle ske på finska. Detta trots att han knappt kunde ett ord av språket.

– Jag fick hjälp att skriva ihop ett manus och sen körde jag snacket bara. Det var lite spexigt och lite korkat, men väldigt kul. Jag gillade ju att spela in film, prata i radion och showa lite i affären. Det var min grej och det verkade vara uppskattat, säger Roger.

Mellan augusti 1976 och januari 2006 drev Roger Johansson Skinngubben ihop med sin bror Pär, efter att ha ärvt affären från pappan Severin. Under dessa knappa 30 år växte bröderna fram till lokalkändisar i regionen samtidigt som företaget gick bra.

– Det är stor period i livet. Samtidigt hade vi ganska tur. Första tio åren gick bra, men inte idiotbra. Men från 1986 fram tills att vi slutade 2006 gick det otroligt bra. Vi byggde ut två gånger, sammanlagt med 500 kvadratmeter. Jag kommer ihåg att hösten 1986 så exploderade skinnbranschen och vi hade kunnat sälja hur mycket som helst, men det gick inte att få tag på tillräckligt. Över tid började vi även sälja skor och textiljackor. Då växte vi ännu mer.

En jacka som blev en guldgruva för Skinngubben var Canada Goose. Den jackan blev en succé i Köpingsaffären – av en tillfällighet.

– Det var väldigt få som hade Canada Goose i Sverige, men vi lyckades få tag i det. Det fanns ingen i Västerås eller Örebro som hade det märket, så vi sålde något så vansinnigt med Canada Goose-jackor första året. Det blev en explosion samtidigt som det var en liten svacka i skinnet. Sen blev vi större på skor och textil så vi tappade inte när skinnbranschen började gå ner. Sista fem åren gick det otroligt bra för oss, säger Roger.

I januari 2006 beslöt sig Roger och Pär för att de var klara med Skinngubben. Verksamheten såldes och det skulle visa sig vara ett vältajmat beslut.

– Det var ganska lagom att dra sig tillbaka då, innan det blev protester mot skinn- och pälsindustrin. Vi hade visserligen inte päls i affären, men jag kom ihåg att det var en protest utanför. Det var dock allt vi hade här, som tur var.

Roger fortsätter:

– När jag står här och tittar ut så tycker jag det är intressant att se hur det kommer bli när ÖoB flyttar in här. Det verkar bli väldigt modernt och fint.

Idag lever 76-årige Roger pensionärslivet fullt ut ihop med sin fru Ann-Britt. Ett liv hans trivs med.

– Direkt när vi sålde Skinngubben så köpte jag och Ann-Britt Frälsningsarméns kyrka i Arboga. Vi renoverade den och det var ett jätteprojekt. Mycket större än jag hade tänkt mig och naturligtvis dyrare.

Det tog nästan två år innan renoveringen var färdig. Då hade Roger hunnit gå vidare från Skinngubben.

– Mina kontakter var borta och skinnbranschen fladdrade iväg. Så pensionärslivet blev toppen! För mig har det pågått i 16 år. Både jag och Ann-Britt har bra pension så vi har det väldigt bra.

Det äkta paret har rest mycket under den här tiden och vill fortsätta utforska världen när det är möjligt igen.

– Jag har alltid rest mycket. I min ungdom så var jag till Australien bland annat. Sen jobbade jag på ABB när jag var grabb och då var jag i Brasilien i 18 månader. Resandet finns i mitt blod så det kommer vi fortsätta med.

Så du saknar inte arbetet? 

– Nej, det kan jag inte säga. Det jag kan sakna är affärsresandet. Vi åkte till Kina, Sydkorea och Vietnam bland annat. Sen åkte vi på mässor i Stockholm, Danmark, Norge, Finland och Tyskland ibland. Där fick vi träffa leverantörer och se fabriker bland annat. Det livet saknar jag lite. Jag saknar att vara med, helt enkelt.

Roger avslutar:

– Idag hejar många på mig när jag handlar eller går på stan. Det tycker jag om. Jag gillar när de känner igen mig och det är kul att prata med folk. Jag saknar att vara kändis, skrattar Roger.