Minnesbilden: Basargården

För att få plats med Commersen-huset längs Östra långgatan i Köping revs 1964 den så kallade Basargården. Där bodde Köpings borgmästare tillika riksdagsman Oscar Schenström från 1844 till sin död 1900 i det hus han låtit bygga till sig, hustrun Jeanette ”Nette” och de tre barnen. 

Direkt pampig var inte gården men praktiskt byggd. Som vanligt var för herrgårdar byggdes framför den stora huvudbyggnaden, två långsmala flyglar ut mot Östra långgatan. De var inte en del av borgmästarens bostad utan varje flygel innehöll fyra moderna affärslokaler. Där kunde hugade affärsmän hyra in sig och öppna butik, vilket behövdes i det expanderande Köping.

Flyglarna kallades av Köpingsborna för ”Borgmästarns byxben”. En av de sista affärsmännen före rivningen var specerihandlaren Arvid Jonsson. En annan var färghandlaren Kindgren.

På somrarna bodde borgmästaren med sin familj i sitt sommarhus ”Matiro”, Köpingsön. Tillsammans med sin hustru hade han döpt huset efter sina barn: Max, Tila (döpt till Ottilia) och Rolf. Där kunde han i lugn och ro umgås med sin familj som han var mycket förtjust i.

Som av en ”händelse” ­klarade sig hela Basargården undan stads­branden 1889 trots att alla hus runtomkring brann ner till grunden. 

Att brandkåren uppenbarligen sprutade extra mycket på borgmästarns hus ska nog inte tolkas som ”fjäsk” eller ”rädsla” för honom utan mer som att Schenström var en populär borgmästare som ville sin stad och dess innevånare väl, och de honom.

Oscar Schenström var utbildad jurist och som borgmästare var han även domare i Köpings rådhusrätt. Det blev därför hans plikt att döma den 10-årige Malakias som anstiftare av branden. Malakias bodde för övrigt med sin familj tvärs över gatan från Basargården sett, i ett hus som då brann ner till grunden.

På ålderns höst sågs borgmästaren ofta flera veckor i streck på Köpings kuranstalt, eller spa, skulle vi nog säga idag. Den hette Johannisdals hälsobrunn och ägdes och sköttes under många år av köpingsprofilen Amelie Berglund. 

Där fanns även doktor Gustaf Ericsson som visste att ordinera borgmästaren rätt antal glas av det livgivande brunnsvattnet, liksom hur många bad i brunnsvattnet, som var bra mot till exempel gikt eller annat som patienterna kunde lida av. Hälsobrunnen, som nu är borta sedan länge, låg förstås där Johannisdals villaområde ligger idag.

Sedan borgmästare Schenström år 1900 lämnat jordelivet, och hans hustru redan 25 år tidigare, upphörde det stora huset att vara bostad. Istället flyttade Kjellbergs tryckeri in där och en matservering. Flygelbyggnaderna blev under årens lopp succesivt lagerlokaler. 

Bland annat förvarade Lions Club sina lotterikiosker där. Varje år togs de fram och ställdes upp på den stora gårdsplanen när det var dags för de årliga insamlingarna till välgörenhet.