När Köpings politiker satte munkavle på sig själva

När jag var ung redaktör i Arbetaren läste jag tryckfrihetsförordningen, en av våra grundlagar. Då lärde jag mig hur tryckfrihet definieras: ”…ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i vilket ämne som helst.”

Dessa ord har för mig sedan dess varit, inte bara en rättighet, utan också en skyldighet. I alla sammanhang har jag velat bidra till just detta – ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning.

Detta som skribent, när jag själv har skrivit i frågor som rör politik, samhälle och kultur. Detta som redaktör, när jag valt vilka artiklar jag skall beställa och vilka spontant insända artiklar jag skall publicera. Som skribent har jag alltid framhållit; jag skriver inte för att övertyga mina läsare om att jag har rätt; jag skriver för att skänka en tankeställare. Håll med mig eller tyck precis tvärtom, men framför allt: tänk själv.

Även när jag varit projektledare av debatter, och samtalsledare i debatter, har detta varit min ambition: att bidra till ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i den aktuella debattens ämne. Att hitta intressanta debattörer. Att lyssna på alla. Att låta alla sidor och alla åsikter komma till tals. Ofta ligger den bästa lösningen på ett aktuellt problem i skärningspunkten mellan olika åsikter. Tes, antites, syntes.

Vi behöver inte färre samtal utan flera samtal i vårt samhälle. Vi behöver fler arenor där vi kan mötas, lyssna på varandra och samtala. I denna övertygelse har ett citat av den polske filosofen Zygmunt Bauman varit en inspirationskälla och en ledstjärna:

”Mänskligheten har två val. Antingen lyssnar vi på varandra, samtalar med varandra – och överlever tillsammans. Eller också lyssnar vi inte på varandra, samtalar inte med varandra – och går under tillsammans.”

I våras arrangerade Magazin24 tre politiska dueller, i Arboga, Köping och Kungsör. De två första direktsändes av Västmanlands Television. I Arboga debatterade kommunalrådet Jonna Lindman (M) mot oppositionsrådet Andreas Silversten (S). I Kungsör möttes kommunalrådet Mikael Peterson(S) i debatt med oppositionsrådet Madelene Fager (C).

I Köping valde vi att bjuda två nya politiska profiler att mötas i debatt: Per Ågren (S) och Lars-Axel Nordell (KD). Båda nya och ganska okända förstanamn på sina respektive listor, Per Ågren för regerande Socialdemokraterna och Lars-Axel Nordell för Kristdemokraterna, det mest aktiva oppositionspartiet, i motioner och debattinlägg i media, den gångna mandatperioden.

En fri tidning är inte en myndighet, inte heller Public Service. Vi får fritt välja upplägg och debattörer, som vi tror kan locka publik och intressera våra läsare.  Det kom 123 personer till Forum, och de som såg debatten via Västmanlands Television, direkt eller i efterhand, uppgick till flera tusen.

Ett förakt för Köpings väljare och deras rätt att lyssna på en fri politisk debatt.

Per Ågrens kommentar efter debatten på Forum i våras: ”Jag tyckte debatten var bra, formatet funkade jättebra och jag tyckte att vi skötte oss bra bägge två.” Denna summering var vi många som kunde skriva under på, inte bara jag som moderator.

Den 17 juni inbjöd Magazin24 samtliga partiledare för partier som ställer upp i höstens val i Köpings kommun till en partiledaredebatt på Forum den 7 september, några dagar före valet. Temat: Vad vill vi med Köping? I inbjudan framgick att vi på Magazin24 har en demokratifrämjande vision, inte en partipolitisk ambition. Vi vill höja den politiska temperaturen, öka engagemanget i lokala politiska frågor och få fler att gå och rösta.

Alla partier tackade ja, en del med stor förtjusning.

Vi på Magazin24 ville arrangera motsvarande partiledardebatter också i Arboga och Kungsör. Men i Arboga var det bara M och S som välkomnade en partiledardebatt, direktsänd i Västmanlands Television, och i Kungsör hade redan kommunen planerat en sådan debatt i egen regi (dock utan tv-sändning).

Vecka 34 publicerade Magazin24 en helsidesannons med bilder på alla partiledarna och välkomnade läsarna till debatten ”Vad vill vi med Köping?” på Forum den 7 september kl 18.00.  Många läsare hörde av sig och uttryckte förtjusning över att denna debatt skulle komma till stånd. En lokal partiledardebatt av detta slag i valrörelsens slutskede har aldrig ägt rum, hävdar äldre köpingsbor med stort intresse för politik.

Då, den 25 augusti, väljer (enligt uppgift) Ola Saaw, förstanamn på Moderaternas lista, att stoppa denna demokratiska debatt, där alla partier är välkomna att delta – och där alla tackat JA den 17 juni.

Han författar ett ”UTTALANDE” där det står att ”… då vi från de olika partierna inte upplever att denna debatt är anordnad utifrån ett opartiskt samhällsintresse där syftet är att alla partier får samma behandling och utrymme är intresset för att medverka i denna aktivitet svagt”.

Inga fakta, bara upplevelse! Denna ”upplevelse” är saklös och grundlös. Jag har lett 250 debatter under 40 år, senast den 1 september då jag ledde en debatt i Västerås med länets toppkandidater i riksdagsvalet. Bortskämd med beröm som moderator, men framför allt: jag har aldrig fått kritik för att ha varit partisk eller för att favorisera någon och missgynna någon annan. Skulle jag skämma ut mig inför publiken på Forum och väljarna framför tv-apparaterna med att vara partisk och oprofessionell?

”UTTALANDE” undertecknas av sex partier: Moderaterna, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet.

Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vanligt folk ville att debatten genomförs, lät de oss förstå.

Att denna röd/grön/blåa röra skulle kunna enas i en politisk fråga hade ingen trott vara möjligt. Nu hände det. Ola Saaw (M), Annika Duàn (S), Andreas Trygg (V), Maria Liljedahl (SD), Iván Czitrom (L) och Jenny Adolphsson (C) enades:

-Vi vägrar att delta i TV-sänd debatt på Forum

-Vi vägrar att där och då berätta vad vi vill

-Vi vägrar att där och då lyssna på varandra i fri debatt

-Vi vägrar att där och då svara på väljarnas frågor

Simsalabim så hade sex partier stoppat en debatt den 25 augusti som de alla tackat ja till den 17 juni. En debatt med det ärliga syftet att höja den politiska temperaturen, öka engagemanget i lokala politiska frågor och få fler att gå och rösta.

Ett förakt för det demokratiska samtalet. Ett förakt för Köpings väljare och deras rätt att lyssna på ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i lokala politiska frågor och kunna ställa frågor till alla partier vid ett och samma tillfälle.

Att viljan att stoppa en politisk debatt skulle bli det kitt som för första gången enar och förenar socialdemokrater och sverigedemokrater, moderater och vänsterpartister, liberaler och centerpartister i Köping….hade man inte kunnat ana i sin vildaste fantasi.

Sanningen bakom den stoppade debatten är sannolikt en helt annan än den som vägra-debattera-alliansen i Köping uppger. Eller som en känd professor i statskunskap i Göteborg förklarar saken:

”Partier som tror att de har allt att vinna på en publik, TV-sänd debatt, vill alltid att den genomförs. Partier som tror att de har allt att förlora på en publik, TV-sänd debatt, kan visa upp en oväntad kreativitet för att motivera varför de hoppar av.”

Det är dags att på nytt läsa George Orwells och Franz Kafkas klassiska verk.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.