En entreprenör med attityd

Gheorghe Cojocaru är transylvanen som kom hit som flykting, lämnade pizzerian efter åtta år och ville något mera, drömde om något större. Detta är berättelsen om en entreprenör med rätt attityd.

Gheorghe bor i Gisslarbo gamla skola, som från vägen ser ut som en engelsk lantegendom. Han har sex barn, fem i handicap i golf och kan spela munspel. Han är stor företagare inom LSS-branschen. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade var dåvarande folkpartiledaren och socialministern Bengt Westerbergs stora reform på 90-talet.

Efter avslutade studier i juridik på Örebro universitet sökte Gheorghe jobb på ett assistansbolag i Örebro. Fick inte jobbet och startade därför 2005 Assistansbolaget i Norden AB tillsammans med några delägare och kompanjoner.

– Vi hade inte samma människosyn, så året därpå startade jag Novasis, ett assistansbolag som bara var mitt.

Gheorghe lärde sig all juridik inom LSS-branschen och tror att han i dag är en av Sveriges mest kompetenta jurister i denna bransch.

– Branschen har delvis fått dåligt rykte på grund av fusk och välfärdsbrottslighet. Detta är ju en försvinnande liten del av branschen, men naturligtvis helt oacceptabelt. Kriminella nätverk har varit verksamma i branschen. Stat och kommun har varit dåliga på att sätta upp kvalitetsmål, följa upp och kontrollera branschen. För oss som arbetar seriöst är det fantastiskt meningsfyllt att stödja, hjälpa och bistå människor med funktionsnedsättning, så att de kan få ett så bra liv som möjligt.

Gheorghe har alltid varit mån om att vara seriös i allt, från kollektivavtal till ordning på bokföring, inbetalningar av moms och skatter.

– Vi har haft stor skatterevision utan anmärkning.

Novasis har idag brukare från Sundsvall i norr till Skurup i söder. I koncernen finns också  två dotterbolag: Azalea Care i Karlstad och Värmland. Athea i Trollhättan och Västergötland. Omkring 800 anställda i koncernen. Alla inte på heltid. Omsättningen är 250 miljoner kronor.

– Jag brinner för de handikappades rättigheter. Vill att de skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

Under några år drev Gheorghe resebolaget Nova Travel med tjänsten funkistravel. Affärsidén var att hjälpa rullstolsbundna att kunna resa och komma ut i världen, få flygbolag att acceptera kunder som sitter i rullstol. När pandemin bröt ut fick reseverksamheten läggas ner.

Vi sitter i köket i Gheorghes vackra och stora hus i Gisslarbo. Kaffet är gott. Vill lyssna på hans livsberättelse.

– Jag är född och uppvuxen i Talmaciu, en liten stad i södra Transylvanien, en del av Rumänien. En stor del av befolkningen var tysktalande. De kom som handelsmän på 1100-talet. Som flest var de 2 miljoner. Efter kommunismens fall i Rumänien 1989 flyttade de som var i arbetsför ålder tillbaka till Tyskland. De gamla stannade kvar. En högstående kultur. De kallades schwaber.

Gheorghe pappa och mamma jobbade i en textilfabrik, som gjorde sytråd av bomull. Allt gick på export. Pappan arbetade hårt, ville göra allt rätt. Mamman var mera försiktig.

– Jag var en sökare som barn, nyfiken på allt. När jag promenerade till skolan passerade jag en lång allé. Jag hoppade högt varje morgon för att nudda löven allt högre upp i träden.

Var du företagsam redan som barn?

– Älskade att spela tennis, som 12-åring. Det var bara barn till kommunistpampar som hade tillgång till tennisracket. Jag gjorde mitt eget racket. Tog ett hjul från en barnvagn, tog bort ekrarna, satte i de tjockaste fiskelinorna. Spöade alla kommunistkillarna.

Tidigt var Gheorghe en optimist.

– Än i dag hatar jag pessimismen. Jag vill se möjligheter. Kommunismen tog bort människors kreativitet. I livet finns människor som vill mer, människor som vill mindre. Men de som vill upptäcka mer, uppnå mer, åstadkomma mer, får inte hållas tillbaka.

Bästa ämnen i skolan?

– Jag var duktig i rumänska, matematik och fysik. En granne var mattelärare. Han gav mig privata lektioner utan att få  betalt. Mamma stickade strumpor eller en kofta. Det blev betalningen.

Vad ville pappa att du skulle bli?

– Pappa ville att jag skulle bli officer. Det var en bra arbetsplats att vara i armén. Jag ville inte. Du kunde alltid komma in i armén, bara du hade ett rätt på någon av frågorna i antagningsprovet. Själv lämnade jag in ett blankt papper efter tre timmar. Då visste jag att jag skulle slippa armén. Pappa fick veta det. Det blev några slag på rumpan med pappas livrem som straff.

Det fanns ett talesätt i det kommunistiska Rumänien: ”De låtsas betala oss och vi låtsas att arbeta.”

– Människors entusiasm, nyfikenhet och initiativkraft var kvävd under kommunismen. Ingen fick något utrymme för personliga visioner. Jag kände mig inte hemma. Kände mig nedtryckt och krävd.

1980-talet var tufft i Rumänien. Kommunistdiktatorn Ceacescu, som haft makten sedan 1969, ville radera utlandsskulden. Allt som producerades gick på export. Säkerhetspolisen Securitate hade koll på alla. ID-kort var obligatoriskt. Angiverisystemet var utbrett.

Efter 8 år i grundskola gick Gheorghe på en gymnasielinje som var yrkesförberedande. Då ville jag bli veterinär. I två år jobbade Gheorghe som assistent till en veterinär i en liten alpby i Transylvanien.

Paddlade och tävlade som junior i kanot. I huvudstaden Bukarest kom Gheorghe i kontakt med en studentorganisation.

– Jag var inte politiskt aktiv, men fick inte vistas i Bukarest.

En dag blir Gheorghe varnad.

– Du måste fly. Du kommer att bli arresterad i natt. Meddelar mamma och pappa att jag skall åka på semester till Svarta Havet. De förstod att det betydde att jag tänkte fly landet.

Gheorghe och hans tyskättade vän Mikael bestämde sig för att ta sig till ett ställe där Donau var som smalast. Där skulle de ta sig över till Jugoslavien.

– Vi går i en bergstrakt. Kommer till ett läger för fåraherdar på sommarbete. En åsna var riven av en björn, gjorde rent såret och sydde ihop åsnan. En av fåraherdarna gjorde en ritning på en papperslapp. En trång passage av Donau heter Kasane, trångt men strömt. Branta bergsväggar för att ta oss ner till floden. Det tog 45 minuter att ta sig över, 15 minuter fick vi vada, 30 minuter kunde vi simma. Jag hade mina badbyxor i en plastplåse tillsammans med mina ID-handlingar och 100 D-mark i min plånbok.

Gheorghe och Mikael hamnade i fängelse i Jugoslavien, misstänktes vara spioner. Det fanns risk att vi skulle bli skickade tillbaka. Satt i fängelse i tre veckor för illegalt inträde i Jugoslavien, sedan ett flyktingläger i Belgrad.

Vart ville ni ta er? 

– Vartsomhelst, bara härifrån. Då kunde man komma till USA, Kanada, Australien, Tyskland, Sverige. Vi var ju politiska flyktingar. En morgon kom en flicka och sade att du skall till Sverige.

Gheorghe hamnade i ett flyktingläger i Hallstahammar. Efter några dagar träffade han sin blivande fru, Carola. Gick på ABF, lärde sig svenska. Talade svenska med  Carola och hennes mamma.

– Jag kom hit i april år 1983 i april. I augusti kunde jag så mycket svenska att jag kände att jag kunde söka jobb på Volvo i Köping. Tog bussen från Hallstahammar till Hökartorget, tog mig till Volvo och fick jobb. Jag fick lära mig att svarva bakaxlar till Volvo 240.

En italienare var kvalitetsansvarig. Han förklarade:
– Glöm den skitkvalitet du är van vid från Rumänien. Här har vi yrkesstolthet. Allt skall vara perfekt.

Efter två år fick Gheorghe ont i ryggen. Slutade på Volvo och började sälja dammsugare för Electrolux. Det gjorde han i ett års tid, och detta år tog hans svenska till en högre nivå, i samtal med alla olika människor han mötte när han knackade dörr; fick nya tekniska detaljer i sitt svenska språk. Ibland blev han insläppt, fick demonstrera och lyckades sälja. Ibland blev det nobben direkt.

Sedan började Gheorghe att baka pizza på Salambo på Mariebergsgatan i Köping, en pizzeria som heter Kronan i dag. Han bakade pizzor med hustru Carola, till och från i åtta år, sedan de efter några år övertagit ägarskapet av pizzerian.

– Efter att i åtta år varit i pizzabranschen, till och från, kände jag att detta inte var mitt liv. Jag drömde om något annat, längtade efter något större.

En dag berättar Gheorghe för hustru Carola att han tänkte utbilda sig till jurist. De bodde då i Kulinge, nära Odensvi, och hade hunnit få fyra barn.

– Jag skrev ett högskoleprov, 1988, fick 0.5 poäng som arbetslivserfarenhet. Kom in på rättsvetenskap med internationell inriktning på Örebro Universitet.

Gheorghe hade kommit i kontakt med Marie Ljungkvist på Ljungträ i Munktorp.

– Jag berättade att jag skulle läsa juridik i fem år. Men jag var också tvungen att försörja mig och min familj. Ville ha ett jobb.

Marie frågade:
– Vad kan du?

Jag svarade:
– Ingenting, men jag kommer att lära mig. Jag fick börja i packhallen, sedan lärde jag mig att barka och såga. På kvällar och helger städade jag fabriken.

Att kunna lyckas med något, som du inte kan någonting alls om, var viktigt för Gheorghe.

– Det finns inga hinder. Denna attityd blev en stark drivkraft för mig. Jag lärde mig hela sågen!

Efter 17 år i assistansbranschen är det nu dags för entreprenören Gheorghe att ge sig in i en helt ny bransch. Det senaste entreprenörsprojektet handlar om att bygga hus tillsammans med sonen Sebastian, i det nya bolaget Scandinavian Living System

Gheorghe hade länge gått och tänkt att det  måste gå att bygga miljövänligt,  hus som inte drar för mycket energi, som är billiga att bo i. En dag säger sonen Sebastian.

– Pappa, jag har hittat ett företag i Rumänien som bygger miljövänliga, energisnåla hus med metallstomme.

Gheorghe åkte ned till fabriken i Rumänien och kollade deras tillverkning. Det visade sig vara hus med bra ventilationssystem, med återvinning, välisolerade med golvvärme och speciella fönster.

I metall bygger man tätt. Billiga hus att äga. Husen byggs snabbt. Strukturen byggs av fyra man på fem dagar. En tomt i Köping köptes, ett visningshus är snart färdigt.

– Vi kommer att bygga 10 hus nästa år, 50 hus året därpå. En hustyp är på 160 kvadrat med 4 sovrum, kök, matrum, två badrum, tekniskt rum. Tror att det finns en marknad för hus på 100 kvadrat, 3 rum och kök. Det skall vi ta fram.

Hur lyckas man som entreprenör?

– Många tror att du måste ha en massa pengar för att åstadkomma något. Det behöver du inte ha. Du måste tro på något och ha en vilja att lära dig nya saker. Du måste lyssna och lära dig. Då utvecklas du som människa. Träffar du olika människor i olika branscher, lyssnar på andras kunskaper och erfarenheter,  då blir du en bättre människa, en mer förstående människa. Du blir en människa som uppskattar andras egenskaper.

Gheorghe gör en paus, fortsätter:

– Det gäller att lyfta fram andra människor, glädjas åt andra människors framgångar. Det är alltid i möten med andra människor som magi och personlig utveckling uppstår.

En frestelse du inte kan motstå?

– Bakelser, i Sverige princesstårta. När jag är i en stad utomlands uppsöker jag stadens bästa konditori och ber att få två på samma tallrik av den godaste bakelse de har.

Vad gör dig riktigt arg?

– Idioti gör mig riktigt arg.

I vilka ögonblick känner du lyckokänslor?

– Umgås med hela familjen och äta en god söndagsmiddag tillsammans.

Vad betyder pengar för dig?

– Inte mycket. Pengar kan vem som helst skapa. Jag är mer intresserad av vad en människa åstadkommit än hur mycket pengar en människa har. Pengar skapar ingen lycka, men förhindrar förstås en del olycka. Vi äter samma smör, vi handlar i samma affärer idag när vi har gott om pengar som när vi hade väldigt lite pengar.

Hur är det att vara sexbarnsfar?

– Barn kostar inte pengar, barn kostar tid. Vi har uppmuntrat alla barn till alla aktiviteter de varit intresserade av, ställt upp, kört, lämnat och hämtat. Investerar du tid i barnen, får du hundra procent tillbaka.

Vackraste instrumentet att lyssna på?

– Piano, gärna Tjajkovski, min favoritkompositör.

Vad betyder berättelsen om Dracula för din identitet som transylvan?

– Jag tvingas ofta berätta om Draula. En furste, som växte upp vid Konstantinopel. Hans pappa var också furste. Turkarna var tuffa. Ottomanska riket förtryckte. Pappan dödades. Legend om att Dracula blev en vålnad. Hans slott är byggt på en klippa. Original från 1200-talet. Var han är begravd idag vet ingen.

Du är en framgångsrik företagare, du bor i ett fantastisk hus, du har en stor familj. Vad återstår för dig att drömma om, att längta efter?

– Att alla i familjen skall vara friska, att jag skall kunna spela mycket golf och umgås med många vänner när jag blir pensionär. Drömmer om att fler barn skall ta över. Husprojektet måste lyckas. Bygga bra hus billigt och miljövänligt där människor kan skapa lyckliga hem känns så meningsfyllt.