Hotade anmäla veterinär för felbehandling

Länsstyrelsen beslutade i ärendet.

En hund som kom in till Strömsholms specialistdjursjukhus hade problem med ena frambenet, hunden hade inte ont enligt ägaren, men benet vek sig konstigt.

Veterinären satte upp en tid hos ortoped fem dagar senare, djurägaren valde att trotsa detta och ta in hunden akut tre dagar efter att första kontakten tagits.

Djurägaren trodde att hunden gjort sig illa, men ingenting särskilt hade hänt, symptomen hade varit i cirka två veckor och successivt blivit sämre.

Det gjordes en klinisk undersökning på hunden, det konstaterades att det var en påtaglig vinkelställning i vänster underarm med en lateral deviation i tassen.

Hunden visade tecken på smärta i armbågsleder och bogleder. En CT-undersökning visade defekter i bogleder och knäleder, samt att det var tillväxtrubbningar på flera ställen.

Detta var omfattande problem, och det gavs information om dålig prognos. Det lades fram avlivning som behandlingsalternativ, djurägaren ville inte ta beslut vid den tidpunkten.

Veterinären uppmanade djurägaren att ringa och ge beslut nästa dag. Efter en visit dagen efter där djurägaren ville ha mer information försökte veterinären få tag på djurägaren genom att ringa och lämna meddelanden på telefonsvarare. Utan att få något svar.

Det bokades ett nytt besök till ortopedkliniken till slutet av följande månad.

Djurägaren ringde och uttryckte frustration mellan behandlande veterinärer, djurägaren var tveksam till att diagnoserna stämde och att det hade gjorts datortomografi på fel hund, förändringarna som syntes på bilderna inte tillhörde djurägarens hund. Djurägaren begärde att få en ny datortomografi där denne skulle närvara för att se att det verkligen var rätt hund i datortomografen. Djurägaren fick tillstånd till detta trots att det är extremt ovanligt.

Inför besöket skickade djurägaren flera e-postmeddelanden och var missnöjd med många aspekter av verksamheten och ville ha en tid tidigare än den inbokade, något som erbjöds till djurägaren då de fått ett återbud ungefär en vecka innan den bokade tiden men avböjde det erbjudandet.

Ortopedundersökningen utfördes på bokat datum, hunden hade hälta i vänster framben i skritt och ville inte gå i trav. Hunden hade dåligt musklad både fram och bak, tydlig smärtreaktion från båda boglederna, ledfyllnad och smärta i knäleder.

Datortomografiundersökning gjordes med djurägaren inne på bildavdelningen, resultatet visade liknande resultat som den första datortomografin, det gjordes en jämförelse med den tidigare och man såg försämringar i form av subchondrala defekter.

Kirurgiskt ingrepp var inte längre ett rimligt alternativ, chefsveterinären för kirurgi och ortopedi rekommenderade djurägaren avlivning eftersom hunden inte kunde fungera med de fel den hade på lederna.

Djurägaren ville söka annan vård för att få ett andra utlåtande innan beslut om avlivning kunde tas, beslutet skulle komma inom de närmaste dagarna för att hunden inte skulle få lida i onödan.

Veterinären försökte efter detta kontakta djurägaren utan att lyckas få kontakt, veterinären ville försäkra sig om att nödvändiga åtgärder togs, han ringde ett flertall tillfällen under en period på nästan en månad utan att få svar.

Veterinären följde då i sin skyldighet att anmäla misstänkt djurskyddsärende till Länsstyrelsen. Veterinären meddelade djurägaren per brev om att en anmälan upprättats, djurägaren reagerade med att skicka flera e-postmeddelanden, även nu försökte veterinären kontakta djurägaren utan att lyckas.

Veterinären uttryckte till Länsstyrelsen sin oro över hunden och djurägarens oförmåga att inse och dra konsekvenserna av hundens allvarliga tillstånd.

Djurägaren ringde till slut upp veterinären, och kom då med hot om veterinären inte drog tillbaka sin orosanmälan till Länsstyrelsen. Veterinären informerade om att ärendet nu låg på Länsstyrelsen och fattade alla beslut.

Länsstyrelsens beslut blev att hunden skulle avlivas, vilket skedde i slutet av 2015 i närvaro av polis.

Djurägaren lämnade in en anmälan till Jordbruksverket för felbehandling av hunden, och krävde ersättning för veterinärkostnader.

Statens jordbruksverk beslutar att lämna ärendet vidare till ansvarsnämnden för djurens hälso och sjukvårdsbeslut.

De bedömer att veterinären har utfört ett korrekt arbete, inga disciplinpåföljd kommer tas mot veterinären. Gällande ersättning säger ansvarsnämnden att de inte har möjlighet att prova ersättningsanspråk, och avvisar därför djurägarens yrkande om ersättning.