Minnesbilden: Dammbrons tillkomst

Efter att ingenjör Otto Hallström rest runt i Mellansverige och letat efter en lämplig plats att anlägga en mekanisk verkstad bestämde han sig för Köping 1862.

Han hade tre krav som skulle vara uppfyllda:

1. Det måste finnas en järnväg
2. Det måste finnas en hamn
3. Verkstaden måste kunna anläggas vid en å med vattenfall

Någon järnväg fanns ännu inte i Köping, men långt gångna planer på en ny stambana som skulle passera Köping. En hamn fanns redan. Därifrån hade Köping kontinuerlig båttrafik med Stockholm genom hjulångaren ”s/s Köping”. Hallströms tredje krav, ett vattenfall, även om det var ganska litet, fanns i ån nedanför prostgården.

Efter lite krångel fick Hallström, med hjälp av borgmästare Schenström, köpa flera tomter mellan Glasgatan och Köpingsån just vid vattenfallet. Där byggdes Mekaniska Verkstadens första byggnad, ett gjuteri och en smedja.

Huset finns kvar och används idag för ungdomsverksamhet. Där i ån byggdes ett vattenhjul, inbyggt i ett mindre hus.

Dit leddes det forsande å-vattnet som satte fart på maskinerna i bland annat gjuteriet.

För att få använda ån på detta sätt krävdes förhandlingar mellan Hallström och Köpings stad. Till stadens företrädare utsågs jägmästare Arpi och rektor Barkén. De krävde att på fördämningen skulle byggas en bro, tillräckligt bred för häst och vagn, istället för den spång som redan fanns.

Staden gick med på att betala 2 000 riksdaler medan Hallström fick betala resten. En riktig bro gjorde förstås det hela dyrare men parterna verkar ha blivit nöjda. Hallström fick kraft till sin verkstad och Köpingsborna fick sin tredje körbro.

Nedan visas startbilden obeskuren. Klicka för större bild.