Eldsjäl som får bitarna att falla på plats

Gert Söderström är slagverkare i Lyran och primus motor i gänget som lägger trägolv inför Köping Stars hemmamatcher. Nu har han fått utmärkelsen Årets Eldsjäl av stadens Rotaryklubb. Magazin24 har träffat honom.

När arenan Köpings Bad & Sport var klar hösten 2021 fick Köping Stars basketmatcher flyttas från Karlbergshallen, där max 640 åskådare fick plats.

I den nya hallen ryms dubbelt så många åskådare.

Det fanns bara ett krux. Det var gummigolv i arenan. Ett golv anpassat till andra sporter. Det hade ”dom som bestämmer” beslutat. Men basket på högsta elitnivå kräver trägolv.

Köping Stars köpte in basketlandslagets gamla golv för 300 000 kronor. Golvet skall läggas och plockas bort vid varje match. Det krävde ett gäng frivilliga för att få detta att fungera.

Det är en imponerande laginsats att lägga golvet. Basketgolvet rullas ut på vagnar. Det består av omkring 700 delar, som väger 15,2 kilo styck. Det är som stora pusselbitar som skall fogas samman över 608 kvadratmeter. Det handlar alltså om elva ton vid 16 hemmamatcher per säsong.

Gert Söderström är primus motor (drivkraft) för ett gäng på omkring 20 frivilliga (se alla namn i ruta intill). Nästan alla är pensionärer. Nästan alla är tidigare idrottsmän från Köpings fotboll-, hockey- och bandyklubbar.

Utan golvläggargänget skulle basket på elitnivå inte kunna spelas i Köping. Stars hemmamatcher är också i dag Köpings främsta mötesplats. Nummer två är ICA Maxi på helgerna.

Nu har Köping-Scheele Rotaryklubb uppmärksammat golvläggarnas betydelse. Den årliga individuella utmärkelsen, Årets Eldsjäl, har tilldelats Gert Söderström, i en motivering där hela gänget omnämns.

På det vackra diplomet läser vi:
”Köping-Scheele Rotaryklubb har till Årets Eldsjäl 2023 beslutat att utnämna Gert Söderström…:en värdig representant för Köping Stars ideellt engagerade golvläggare. Inför varje hemmamatch i Svenska Basketligan (SBL) fogar de samman 750 tunga ”pusselbitar” som sedan plockas bort efter match. Mer än tusen ton trägolv har lagts och lyfts under tre säsonger. Gert Söderström och alla golvläggare gör tillsammans med andra ideella krafter och entusiaster i Köping Stars det möjligt för köpingspubliken att se basket på elitnivå. Därmed skapas stadens främsta mötesplats. Inget event lockar fler än Köping Stars hemmamatscher i Köpings Bad & Sport. För allt detta belönas Gert Söderström med utmärkelsen Årets Eldsjäl.”

Magazin24 är med under en fredagseftermiddag när golvet läggs i rekordfart, inför kvällens hemmamatch mot Borås Basket.

När golvet är lagt får vi en pratstund med Gert Söderström på läktaren medan Köping Stars damer har ett träningspass.

Gert, född i Köping 1957, berättar:
– Min pappa jobbade som elektriker. Min mamma var hemmafru, tills jag var 12 år och min bror 7 år. Då dog min mamma, som fått en hjärntumör. Jag fick tidigt ta stort ansvar för mig själv. Sedan har jag haft en faster, som hjälpte oss väldigt mycket. Det gjorde också farmor och farfar. När jag föddes bodde vi på Östanåsgatan, den lägenhet där min pappa bor i dag. Vi flyttade till Torsgatan. Där gick jag i första klass. Efter första klass flyttade vi till Åkerbovägen, alldeles bakom NTO-lokalen. Där växte jag sedan upp.

Hur var du som barn?

– Jag var ganska ordningssam. Sedan fanns det väl rackartyg i mig som i alla andra barn. Skolan var inte min grej. Jag var tidigt väldigt skoltrött. Slöjd och gymnastik tyckte jag var roligt. På fritiden blev det mycket fotboll, bandy och ishockey.

Gert började sin fotbollskarriär på Mälartorget, i Ekbacken IF.

– Vi var några grabbar som cyklade dit på träningarna, sedan cyklade vi hem. Sedan spelade jag fotboll i IK Westmannia. När jag skrev på för Östanås IF blev jag avstängd ett år tillsammans med tre andra killar som bytt klubb. Så småningom gick jag till Kolsva IF.

Gert spelade bandy i KIS upp till 15 års ålder och spelade hockey i IK Westmannia.

– Spelade några säsonger i A-laget, när IK Westmannia låg i division 1. Jag spelade back, hade Lennart Lill-Strimma Svedberg som idol.

I gymnasiet gick Gert bara i ett år, i Kristinelundsskolan, i baracker nära Köpings station.

– Sedan hade jag tur som fick sommarjobb på Köpings Gustafsson Sport, mellan första och andra årskursen på gymnasiet. När sommarlovet var slut erbjöds jag en tjänst och kunde jobba kvar. Jag var 16 år, tvekade inte en sekund, tackade ja. Sedan stannade jag i 14–15 år. Stannade tills affären, tyvärr, gick i konkurs.

Sport-Kalle var på den tiden en av Sveriges största sportaffärer.

– Vi var en märkesbutik. Vi hade Adidas, Puma, Umbro. Vi hade en omfattande postorderförsäljning. Chefen Tage Gustafsson satt i Svenska Bandyförbundets styrelse. Jag tror att vi hade alla allsvenska bandyklubbar som våra kunder. Hans pappa, Köping-Kalle, var ju en legendarisk fotbollsspelare och landskampsspelare, i dag står han staty utanför IP. Tack vare honom var nästan alla allsvenska fotbollsklubbar våra kunder. Han hade ju gått från KIS till Djurgården. Tage var fantastiskt duktig. Jag har så mycket att tacka honom för.

Efter Sport-Kalle fick Gert jobb på Volvo.

– Där jobbade jag i ett år, i en bana som gjorde delade bakaxlar. Jag lärde mig enormt mycket. Fantastiska arbetskamrater. Men jag trivdes aldrig. Cykla till jobbet när det var mörkt. Cykla hem när det var mörkt.

Gert gjorde lumpen i Strängnäs som ”skytteslusk”, som man sade på den tiden.

– Vi kallade oss själva för ”kanonmat”.

Sedan flyttade Gert hemifrån, till en liten etta på Borgmästaregatan.

Gert kände Kjell Johansson, som då var marknadschef på Bärgslagsbladet. Tidningen behövde en vikarie på säljavdelningen.

– När Kjell ringde tvekade jag inte en sekund. Jag sänkte mina löneanspråk för att få jobbet. På Bärgslagsbladet var jag sedan kvar i 33 år, tills jag gick i pension. De sista åren var jag säljare.

Musiken är en del av ditt liv. Du är slagverkare i Lyran. Berätta!

– Musiken är ett arv efter min far. Han var slagverkare i många år i musikföreningen Lyran. Jag kom själv med i Lyran när jag var tio år. Då hade jag hängt med pappa i flera år och fått en inblick i hur det gick till i Lyran. I dag är det ju strikt med givakt och manöver och puts och studs. Det var det inte på den tiden. Min pappa hade en bror som också var slagverkare, brodern hette Lennart men gick bort tidigt. Farfar har spelat cymbal.

Vem har lärt dig att spela trummor?

– Som trumslagare är jag ganska självlärd, även om jag gick i musikskola i några år. Dagens slagverkare är utbildade med ”handinsättning” Jag spelar från fel håll, brukar man säga. Det får man lida för när det börjar gå fort i musiken. Det är många slag som skall in på en takt. Skall man sedan gå i parad samtidigt blir det ännu värre.

Du hade inte ambitionen att sälja annonser på en större tidning i en större stad?

– Jag försöker alltid att göra mitt absolut bästa. Jag blev ändå marknadschef på Bärgslagsbladet/Arboga Tidning och hade denna position i många år. Gemenskap, att nå mål tillsammans – det är väldigt viktigt för mig. Inte var jag är när jag gör mitt bästa. Om man är ett gäng och har rätt spelare på rätt plats – då kan det bli hur bra som helst. Det är inte alltid de bästa spelarna som lyckas bäst. Utan duktiga spelare som gör det de måste göra. Det är då vi får ihop ett framgångsrikt lag, tillsammans.

Vi delar nostalgiska minnen.

– Tänk om IP som bandyarena och Parkrinken som hockeyarena fått vara kvar. Vilka fantastiska arenor vi hade…

Gerts farfar sålde biljetter till bandymatcherna på IP. Gert hängde med sin son på bandyträningar och matcher när han var mellan 7 och 20 år gammal.

Gert var själv hjälptränare i några säsonger.

Hur kom du in i basketsporten?

– Jag gick i pension ett år tidigare på Bärgslagsbladet. Janne Norén ringde och frågade om jag ville jobba med marknadsfrågor för Köping Stars. Då var ju min kollega, Kjell Johansson på tidningen, ordförande.

Gert blev nyfiken.

– Nyfiken på en ny sport. Nyfiken på hur driver man ett elitlag. Det var jag lite sugen på att lära mig och sätta mig in i. Jag gjorde ganska klart att jag inte kommer att göra något innan jag slutat på Bärsingen. Men när jag slutat kom jag in i gänget kring Köping Stars som marknadsförare.

Efter något år frågade Janne Norén om det gick att få ihop ett gäng som kunde jobba med att lägga golvet. Det var ju en förutsättning för att det skulle kunna bli basket i den nya, fina arenan, Köpings Bad & Sport.

– Vi brukade spela golf tillsammans på måndagar, Janne och jag. Mitt handikapp i golf är 15.

Vad är ”hemligheten” med att lyckas att lägga golvet?

– Vi har trimmat och hittat ett system för var allt skall stå, i vilken ordning vi jobbar, hur vi börjar med golvet, hur viktigt det är att allt blir rätt i början. Alla vet vad de skall göra, alla känner ansvar. En sådan grupp är det roligt att leda. Det ger så mycket energi tillbaka. Ibland har jag svårt att hålla truten, men då får man också ta hand om saker och ting. Någon säger… jag kan inte lyfta plank, ryggen håller inte… ja men va bra, vad kan du göra? Jag kan rulla ut foamen. Jag kan stoppa i pinnar. Några tar fram, kör ut och placerar LED-skärmar på rätt ställe.

Vilka andra arenor har ni varit och lagt golv på?

– Johanneshov, Avicii Arena (före detta Globen), Fyrishov i Uppsala. Då är det vi och våra gubbar som gör allt. Vi har också lagt i Partille inför en landskamp. Då var vi några få, som guidade och coachade lokala krafter.

Stars golvläggare får betalt när de lägger golv ”på bortaplan”. Men varje krona går till Köping Stars.

En okänd talang?

– Det har jag ingen, säger Gert och gapflabbar,

En frestelse du inte kan motstå?

– Jag är sjukt noga med att tvätta bilen … mina kompisar vet inte om de vågar sätta sig i min bil eftersom den alltid är så ren … jag är superpedant när det handlar om renlighet. Det har jag alltid varit. Det gäller även när jag städar hemma. Vet inte om min hustru skulle hålla med …

Vad skall alltid finnas i ditt kylskåp?

– Kaviar, ost och mjölk.

Vem i ditt liv har mest format dig till den du är i dag?

– Min pappa.

Ett favoritcitat som inspirerar dig?

– Tillsammans är vi alltid starka.