Spotta i nävarna!

Byråkrati från olika myndigheter och instanser ska hanteras – som skatt, miljö, alkoholhandläggning, samhällsbyggnadsnämnd och fack (bara för att nämna några).

Ovanpå detta – göra någon form av behovsanalys, söka rätt läge och ta kontakt med fastighetsägare, leta inredning, om- eller nybyggnation samt marknadsföring.

Allt detta kräver engagemang, tålamod, självförtroende och en enorm vilja att spotta i nävarna och ta i. Det är exakt den sista punkten, spotta i nävarna, som jag tror den stora skillnaden ligger mellan människor och människor.

Varför nämner jag nyanlända? Det finns väl slöa människor från Algeriet, Irak eller Moldavien? Säkert, alla människor är olika men det är ljusårs avstånd från att vara en person, med förutsättningar som ovan, mot att vara en infödd person som kan språket, förstår kulturen, har en hyfsad utbildning och ett av släkt och vänner nepotistiskt nätverk, redan klart och färdigt att tas i bruk.

Men vad det handlar om i botten gäller alla människor, alltså ”Hur mycket vill jag spotta i nävarna för att uppnå en dräglig tillvara för mig och mina närstående?” Inte ”Hur kommer jag undan och hur lite behöver jag göra för att främst jag själv skall ha så mycket pengar som möjligt?”

Observera, alltså inte ens ”ha det bra” utan ”så mycket pengar som möjligt”. Dessa två har alltså inte likhetstecken mellan sig.

För att mer pedagogiskt förklara vad jag är ute efter tar vi en vandring på Östra Långgatan från syd (Nygatsleden) fram till Stora torget. Av 23 butiker/verksamheter i gatuplan drivs 11 av personer av utländsk härkomst, eller invandrare, som man sa tidigare. Detta är alltså bara ett tvärsnitt.

Vi kan göra samma sak på Stora gatan eller göra ett nedslag i ett centrumstråk i en annan kommun. Alltså närmare 50 procent, bara på Östra Långgatan. Vi lider redan av centrumdöd och man undrar givetvis hur det skulle se ut om dessa 11 butiker inte var besatta?

Vid samtal med ett par av dessa framgår precis vad jag beskrivit ovan. Tuff och ibland krånglig väg fram tills dess att porten öppnades för kunder MEN framför allt förmågan att inte ge upp och, just det, kunna spotta i nävarna och hugga i.

Flertalet yngre idag (svenskar som av utländsk härkomst) som tycker det mesta är sjukt jobbigt, allt från skolarbete till ett vanligt kneg och som på sin höjd orkar bli typ en influencer, bör ta lärdom.

Jag vill påpeka att det finns mängder av människor av icke utländsk härkomst och inte nyanlända som har jobbat hårt. De skall givetvis ha all cred men i just denna text bortser jag från dessa. Det finns också en tendens till att dom tyvärr blir färre och färre.

Alltså kan flertalet (speciellt ungdomar) idag ta lärdom av dessa nysvenskar och deras entreprenörsskap, främst inom tre områden. Ett – vad det innebär att starta upp en verksamhet. Två – vad det innebär att göra det i en helt ny och främmande kultur. Tre – Vad det innebär att sen driva den 7–24.

Två kategorier kommer att visa sig. De som säger ”var det så här mycket spotta i nävarna så avstår jag” – och de som hävdar ”kan dom, kan jag”. Det får man räkna med, men bättre det än en övervägande majoritet som säger ”det går aaaaldrig”.

Summering: Det finns en ihärdighet hos dessa entreprenörer att beundra och ta lärdom av samt en tacksamhet till dessa att inte Köpings centrum blickar allt tommare. En sak till, ”alla” utnyttjar heller inte systemet utan försöker vara en del av det.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.