Efter gravstölderna: ”Vem gör nåt sånt”?

Den 5 augusti är det 40 år sedan Köpingsbon Aila Anderssons tvååriga dotter Susanna begravdes efter en uppmärksammad trafikolycka utanför Örebro.

Drygt tio år senare gick Ailas föräldrar Seppo och Milja bort – och genom åren har hon åkt mellan kyrkogården i Kungsör och Köping, för att se om sina anhöriga.

– Gravarna binder samman min familj. Därför är det så väldigt tråkigt att något sånt här händer, säger Aila och tittar ner mot föräldrarnas grav.

Gula tagetes och lila nejlikor framför silverek. Aila placerar en grön ängel i jorden och fortsätter:

– När mamma och pappa gick bort hade vi två bronsfåglar som var fastgjutna på gravstenen. Men helt plötsligt var de borta. Någon hade brutit loss dem. Samma sak med stenarna vi haft med oss från pappas hemby i Finland. De låg inne bland blommorna, så de syntes knappt. I torsdags lade jag hit en bukett rosa rosor. Nu är de försvunna. Plus vasen de stod i, säger Aila Andersson med ledsen min.

Hon funderar på motivet. Kanske handlar det om pengar. Kanske bara djävulskap. Eller, kan det rent av vara tjuvaktiga skators verk?

Nä, det tror inte Aila på.

Oavsett vilket river det upp sår varje gång, menar hon.

– När Susanna dog kunde jag ligga vid graven och både skrika och gråta. Det blev en otroligt viktig plats för mig. Samma sak är det här, i Köping. När saker jag och min syster har lagt dit försvinner blir man såklart både arg och ledsen. Det är ju ens integritet som blir skändad.

Tack och lov, konstaterar Aila, har Susannas grav i Kungsör fått vara i fred. Men, igen: Allt hör ihop, återkommer hon till.

– Susanna är med min mamma och min pappa och de är med henne. Allt kommer upp när något sådant här händer, säger Aila Andersson.

Jens Gripenberth, kyrkogårdschef på S:t Johanneskapellet i Köping, menar att stölder inte är jättevanliga, men att det händer.

– Det här är det första fallet jag får höra om den här säsongen. Och jag förstår såklart frustrationen för den som råkar ut för det, säger Jens Gripenberth, till Magazin24.

Frågan om hur de åtta kyrkogårdarna inom Köpings pastorat ska bevakas har varit uppe tidigare. Efter en våg av stölder för två år sedan undersöktes möjligheten till övervakningskameror, men Länsstyrelsen sa nej.

– Vi har ungefär 50 000 kvadratmeter att ta hand om. Här, på den största kyrkogården i Köping, runt 5-6000 kvadratmeter. Även om vi såklart sköter om marken runt gravarna är det svårt för oss att veta om något försvunnit eller inte. Den kollen kan vi inte ha.

Går det att ge några råd till de som har sina anhöriga här?

– Kanske att undvika sådant som ser allt för dyrt ut. Men vi kan inte bestämma vad som ska finnas intill en gravsten. Det finns regler om att man inte får ställa upp något stötande och att man inte heller får skriva vad som helst på gravstenen, men sakerna människor tar med sig rår vi inte över, säger Jens Gripenberth.